Ta mig till en värld där man kan göra som man vill

Jag har lovat att inte göra något dumt - och det löftet tänker jag hålla. Jag klarade av att sluta skada mig själv när Alexx fick mig att lova, trots att det stog ganska i centrum för mig just då, men min kärlek till henne fick mig att sluta. Att jag fick Alexx att lova, om och om igen och ständigt bli besviken, det fick mig ändå aldrig att sluta hoppas. Men jag antar att jag inte är en sådan människa som man kan älska tillräkligt mycket för att hålla sådana löften till..
   Nåja, nu är det mig och mina löften det handlar om, mig och min kärlek. Jag har aldrig brutit ett löfte, om jag inte har ansett att varit absolut nödvändigt, om det har hjälpt att bryta det - i alla fall nästan aldrig. Och skvallerlöften måste man ju bryta, hmm.. Nåja, jag är duktigt, i alla fall ganska duktig, på att inte bryta löften. Men av någon anledning verkar jag vara ganska lätt att bryta löften till... Jag vet inte varför, varför. Varför kan aldrig andra hålla de löften de ger mig? Varför är inte jag värd att lova, att älska, att bry sig om och räkna med? Suck. Från och med nu tänker jag sluta bry mig - jag vägrar välja sida längre, jag vägrar bry mig om sånt jag inte orkar bry mig om! Om någon dör (om det så är Alexx eller Hanna eller Johan) så kommer jag antagligen inte märka någonting. Min tillvaro ska bli tom, mitt liv ska bli grått. Jag ska bli en tråkig, svart människa utan själ. Jag ska fortsätta leva, för det har jag lovat allt för många, men jag ska vara levande död. För om det är det som krävs för att bli sedd, så ska jag fan bli det! Jag ska avsäga mig från vänskap och kärlek, jag ska frånsäga mig hat och tomhet.
   Om det är det som krävs för att bli någon att räkna med igen, så är det det som kommer inträffa mig.
(Ni gjorde mig osynlig. Kan ni göra mig synlig igen?)

Jag borde plugga, jag borde verkligen plugga, men jag orkar inte. Jag borde göra tyskaläxan, Eva får damp om jag inte har texten igen och jag kan inte halka efter mer än jag redan har gjort. Jag borde verkverkligen plugga svenska också, eftersom jag har prov i morgon på ordklasser och jag suger på gramatik, men jag vill ju ha MVG! Men som sagt; jag orkar inte bry mig om skolan i morgon. Jag vet att jag måste dit i morgon, jag måste ha bild, måste bli klar med min målning, vill ju ha MVG i bild.. och bilden är ju självklart sista timmen, så man tvingas ju gå hela dagen! Jävla piss...
   Lyckades fan bryta ihop när jag var med Johan, så nu får jag inte stanna här, hos mamma i natt, eftersom hon ska sova hos Crister (vette fan hur gubben stavas), så jag ska hem till pappa och där orkar jag ingenting. Usch, allt verkar vara emot mig nu..

(fick sms av Alexx för en stund sen där det står att hon inte klarar / orkar mer.
Jag har slutat bry mig.)


Sex Noll Två
Jag ligger vaken i min säng en helt vanlig dag
Runt om mig finns tusentals människor men här finns bara jag
Kroppen skriker efter sömn men hjärnan säger nej
!
För jag tänker att jag aldrig mer ska träffa nån som dig!


Du visade mig nånting som jag inte trodde fanns
någonting som gjorde att det obehagliga försvann
du skaka om mitt huvud och förstora min pupill
tog mig till ett ställe där man gör vafan man vill


Men det vara ju så kort och jag vill dit nu en gång till
ta mig till den värld där man får göra som man vill


Polisen kom och skrek och slog och spottade på mig
det var i förrgår när jag stog och väntade på dig
Dom sa: "vad gör du här?"
Jag sa: "här får man stå!"
dom sa: "stick iväg ditt svin!"
och jag sa;"varför då?"
så nu är jag slagen blå och gul utanpå och innantill
så snälla ta mig dit där man får göra som man vill!


Dom ställena du gick till, det är dit jag brukar gå
dom gatorna där jag såg dig, det är där jag brukar stå
Men jag har inte sett dig fast jag stått där år och dar
Chansen finns att träffa dig men den är minimal


Jag såg dig dö i höstas och jag tror jag följer me
men jag är bara tjugoett och du blev tjugotre
men olyckliga människor är ofta till besvär
och vi är nog för svaga för att klara av dethär


Men jag vill hellre va där än att leva en dag till
ta mig dit där man kan göra som man vill


Vissa skriver dikter, andra skriker: LEV
vissa sjunger sånger men jag - jag skriver brev
Brevet som jag skrivit är det sista som jag gjort
men lite finns att säga för att allting gick så fort


Det är skrivet till mig själv och till en enda människa till
Du som visa mig den den värld där man kan göra som man vill


Ja ljusen dom ska lysa på gatan utanför
på den dagen när jag dör!!!
För då slocknar all min ångest! Då slocknar all min glöd
Då slocknar hela skiten och sen så är jag död


Ja vissa måste bort mens dom har råd att bjuda till
och LEVA i den värld där dom kan göra som dom vill

©KSMB


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0