...och Kelly har lagt sig tillrätta på TVboxern (:katt på boxer)
Ibland finns det tillfällen då man blir mer förvånad än andra. Som nu tex när Karin från BUP ringde, herregud vad förvirrad jag blev. Hon har kommit tillbaks från semestern och ville bestämma en tid så fort som möjligt och då ville hon veta vem av mamma och pappa hon skulle kontakta, för hon ville inte att jag skulle åka buss själv utan tyckte att jag skulle ha någon som skutsade dit mig och väntade på mig utifall att. Det tyckte jag var lite gulligt.
I morgon åker jag till Stockholm. Det känns inte som om jag har varit hemma nästan någonting det här lovet! Vi åker tidigt i morgon och kommer hem på fredag, vi ska hälsa på Tobbe och Mika. På söndag ska jag till pappa också.
Trots fyra av mammas sömntabletter så kunde jag inte sova förän vid femsnåret i morse. Sömntabletterna känns som ett nederlag då ett ska räcka för att sova och fyra ska göra en nästan knockad. Jag ville svälja hela kartan, men det hade inte lett till något annat än dålig mage. Men seriöst, naturläkemedel hindrar inte ångesten från att klibba sig fast och för att de ska hjälpa ska man slappna av - och hur lätt är det att slappna av när man är spänd som en fiolsträng och glömmer bort att andas var och varran sekund i rädsla för alltet och intet?
Jag förstår inte.
Nåja, nu ska jag måla klart skafferiet, ty det är en sak jag kan roa mig med som får mig att känna mig lite nyttig. Egentligen ska jag till farmor och farfar idag, och jag hade hoppats på att Johan kunde följa med, men självklart så kan han inte det. Suck, han kan väl hjälpa sin morsa med saker under tiden jag är borta? Altså, jag kan inte träffa honnom förän tidigast på måndag och vill han inte träffa mig får han skylla sig själv.
...Och jag fattar inte varför jag blir så sårad för det.
Aja, jag ska måla skafferi och sedan ska jag sova, i alla fall försöka sova, och så skiter jag antagligen i att åka till mina farföräldrar, jag hoppas mamma förstår. För hon kunde då inte förstå varför tak- och sänglamporna var tända i morse, men det är hennes problem. Hon ser inte rädsla i varje strimma mörker.
I morgon åker jag till Stockholm. Det känns inte som om jag har varit hemma nästan någonting det här lovet! Vi åker tidigt i morgon och kommer hem på fredag, vi ska hälsa på Tobbe och Mika. På söndag ska jag till pappa också.
Trots fyra av mammas sömntabletter så kunde jag inte sova förän vid femsnåret i morse. Sömntabletterna känns som ett nederlag då ett ska räcka för att sova och fyra ska göra en nästan knockad. Jag ville svälja hela kartan, men det hade inte lett till något annat än dålig mage. Men seriöst, naturläkemedel hindrar inte ångesten från att klibba sig fast och för att de ska hjälpa ska man slappna av - och hur lätt är det att slappna av när man är spänd som en fiolsträng och glömmer bort att andas var och varran sekund i rädsla för alltet och intet?
Jag förstår inte.
Nåja, nu ska jag måla klart skafferiet, ty det är en sak jag kan roa mig med som får mig att känna mig lite nyttig. Egentligen ska jag till farmor och farfar idag, och jag hade hoppats på att Johan kunde följa med, men självklart så kan han inte det. Suck, han kan väl hjälpa sin morsa med saker under tiden jag är borta? Altså, jag kan inte träffa honnom förän tidigast på måndag och vill han inte träffa mig får han skylla sig själv.
...Och jag fattar inte varför jag blir så sårad för det.
Aja, jag ska måla skafferi och sedan ska jag sova, i alla fall försöka sova, och så skiter jag antagligen i att åka till mina farföräldrar, jag hoppas mamma förstår. För hon kunde då inte förstå varför tak- och sänglamporna var tända i morse, men det är hennes problem. Hon ser inte rädsla i varje strimma mörker.
Kommentarer
Trackback
