>.<
Träffade en läkare idag på BUP som jag inte alls tyckte om. Nästa måndag, den 7/7 ska jag till BUP igen för att besluta på riktigt om medicinering. Bläh... Aja, jag kommer inte få zoloft i alla fall.
Jag är jättetrött, så ni får ursäkta mitt korta tråkiga inlägg, men det är som det är med den saken nu. Ska packa inför resan i morgon, i en väska som jag trode jag hade här hos mamma, eftersom den inte verkar finnas hos pappa, men då den inte finns här så ska jag lyckas med konsstycket att packa i en icke-existerande väska. Lycka till Hannah..
Trött, tröttare, tröttast..
Jag kan inte sova på nätterna (igen). Anledning: rädsla för rädslan. Jag hatar ångest, och det gör mig stressad och rädd vilket gör att jag inte kan sova. Nu har jag istället ångest i min rädsla för ångest. Ironinskt va?
Fick också reda på en sak när jag var där. Mamma var med tjugo minuter då hon den dendära ville diskutera det med medecin: min mor fick diagnosen "kronisk depression" när hon var sexton år. Hon år zoloft i fem år (nej, jag ställde absolut inte till med en scen när jag talade om att vad jag än fick så vägrade jag ta zoloft).
I torsdags sov jag hos Alexx tillsammans med Anna och Nea. Vi skulle fota med Goth som tema, men för ovanlighetens skull föll vi från temat. På slutet var Anna en våldtagen skolflicka, Nea en partyhora som flyr sina demoner, Alexx en brud som förtvivlat väntar på sina make som aldrig dyker upp, jag en skogsälva och Louise, som kom och gick under kvällen, var en mördad, gravid hemmafru.
Det var en lyckad kväll. Apelsinjuce, popcorn och ett kylskåp tömt på möglig årsgammal mat, film, promenad och foton på hög - jo, jag tror jag hade riktigt kul, i alla fall ytligt, jätteroligt, och det kändes riktigt bra.
Idag var jag med Johan, äntligen! Det var jobbigt när han var i Spanien, men nu är han äntligen här med mig igen. Han fyller år idag, så i morse bakade jag muffins med rosa och blå glassyr och gul citronchoklad. Vi hade mys hela eftermidagen, men nu är han hemma hos sig igen. Imorgon ska jag antagligen sova hos honom, det bror på pappa... Är hos mamma nu, men hon ska till stugan i morgon med Simon och Jessica så jag ska bo hos pappa till på torsdag då jag ska till stugan med Elin och barnen. Ja, det kommer bli jättebra att åka till BUP med pappa - han tror inte på depression och vägrar medicin.
Aja, det får gå som det går.
Just nu tittar jag på Cold Case, ett jättemysigt avsnitt. Såg ett skumt program om uppfinningar som rörde sig kring djur förut, jättemärkliget, men hamsterbilen var en riktigt gullg sak. Jag har sett TV i lite mer än två timmar nu, det skrämmer mig. Men det är mysigt på något sätt, fast jag blir grymt yr. Yr, yr, yr. Huvudvärk har jag också, men det är jag van vid.
Och apropå mysigt avsnitt, jag har just läst en jättemysig bok. The thive of allways. Syskonkärlek av Katarina von Bredow var också jättebra, jag läste den i natt.
- Who are you?
- I guess I'm no one...
Ointressant? Neeehj, absolut inte ._.
Har ny msn, de som inte addar hamnar inte i min kontaktlista; [email protected]
På torsdag ska jag, Nea och Alexx fota hemma hos Alexx' pappa. Tema: Goth (får nu se hur det blir med den saken) Ska försöka låna korsetten som Kiiwio lånade av Nea och även få Nea att ta med sig skor till fotograferingen, och så ska jag se om Nea är villig att låna ut sina skor till mig på lördag (a)
Godnatt
Snart..?
Jag orkar inte bråka med min egen jävla morsa om småsaker, jag orkar inte göra henne ledsen för sådant som inte betyder saker? Varför kan jag inte ge mig, varför kan jag inte göra som hon vill och slippa bråka? Fy fan, jag gör bara folk ledsna vart jag än vänder mig...
Seriöst, hela dagen har vart så bra, i alla fall okej och det är bra då, men sedan börjar jag självklart tjafsa med mamma.. Eller jo, jag tjafsade med henne förut idag, men jag trode ju att det skulle bli som det brukar bli, jag trodde att det skulle ge sig då och vi skulle komma överens om något bra, men nejdå, nu har jag gjort henne ledsen och det gör mig felandes. Jag vill inte att mamma ska må dåligt på grund av mig, jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig! Suck. Jag fick ju henne att ändra planerna om att åka till stugan, varför kan jag då inte ändra planerna om detta? Men nej, det är inte det jag vill, det är mitt lov och jag vill kunna bestämma vad jag ska göra på min lediga tid..
Seriöst, allt bli bara fel när jag är med...
att allt jag rör vid blir guld
jag är ledsen om jag förstör din uppfattning av mig
men allt jag rör vid blir aska
Insikt och utsikt
Nu får ni plågas av ännu ett inlägg med typ bara bilder på kläder, I hope you don't die
Hivar med länkar till alla klädesplagg också, bara för att :P
(i ordning)
x. http://www.odiumclothing.net/media/0_3146.jpg
x. http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=603&bild=0_4279.JPG
x. http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=397&bild=0_3268.jpg
x. http://www.odiumclothing.net/media/0_4311.JPG
x. http://www.odiumclothing.net/media/0_797.jpg
x. http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=257&bild=0_2934.jpg
Jag vet inte...
Den här dagen har varit bra på något sätt, bra för den har gett mig bra saker att tänka på, bra för att den har fått mig inse hur härligt det är att fördriva tiden med sina vänner, men också jobbig just för att jag inte längre vet. Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor!
Men nej, låt mig ta allt från början.
I dag började dagen så trevligt med att jag ver med Nea, underbara flumNea. Vi gjorde inget särskilt, sedan gick vi till kullen med Tulo och Izac. Efter det såg vi Natural Borned Killer, och sedan fortsatte vi med ingentinget tills Alexx kom. Flickorna hade trevligt i min garderob. Efter en trevlig stund med dem gick vi till Lusse och såg ett avsnintt av Morden i Midsummer, full av oväntade flumigheter ("Prästen är mördaren!" "Men nehe, han är ju snäll, jag gillar honom!" "Huh, jag sa ju att prästen var mördaren! xD" och "Prästen kommer hoppa!" "Nehe, han är för gammal" "Jag saa ju att prästen skulle hoppa!")
Imorgon ska jag, Alexx och Lusse göra en raid i Neas garderob, ty hon ska få en ny (O_X) och på torsdag ska jag och Nea övernatta hos Alexx och fota nattfoton<3 Det känns skönt att kunna ha något att göra, något att se fram emot, för jag behöver verkligen fylla mina dagar med saker så jag slipper tänka. Jag vet inte varför, men jag behöver slippa tänka!
Ja, apropå att jag inte vet: Jag vet fan inte!
Den svarta slemklumpen ligger fortfarande och tynger i bröstet men i stället för en gnagande deppighet känner jag ledsenhet, sorg och saknad. Jag vet inte om det är en förbättring, men jag hoppas det, för då har jag något jag kan skylla det på. Johan som är i Spanien, sömnen jag behöver ta igen, saknad av vänner... Tja, listan kan göras relativt lång, men igentligen är det inte den dystra sidan av mig jag vill skriva om just nu, nej, det jag vill ta upp är glädjen: Jag tror jag känner någon sorts glädje nu. Visst, jag vet att det baar är ytlig glädje, men även det ytliga kan vara sant, och det jag känner nu är sann glädje. Skratten, leendena, viljan att göra saker - allt är så ytligt, men ändå så sant! Bara det får mig att vilja borse från tröttheten och oviljan, bara det får mig att kunna orka lite till, lite till men mycket till.
Jag vill kunna ge detta till någon, ge äran till någon, men jag vet att det är fel. Trots att jag verkar ego nu så vet jag att jag (nästan) bara har mig själv att tacka. Jo, Alexx och alla andra har hjälpt mig, men trots det så är det min vilja att orka aom fått mig att orka. För faktiskt, jag tror att vilja kan göra mycket. Vill man inte försöka så spelar det ingen roll vad som händer runt en, för ingenting kommer någonsin förändras. Men jag har velat orka, så nu kan jag. Jag vet att det bara är kortvarigt, att jag snart komemr falla igen, men de första stegen är alltid de man kommer minnas och mina första steg ut i friheten kommer vara de steg som får mig att vilja resa mig igen när jag faller, faller och faller igen och jag kommer alltid ha stjärnor runt mig som stöttar mig och hjälper mig att vacklande fortsätta gå.
Tack.
Handskrivna brev och papayachoklad
Jag är faktiskt glad att jag gick till henne, för ibland är Lusse just en sån där tomhetsfyllare som kan vara bra att ha ibland. Det var faktiskt rätt kul (om nu kul går att använda?) att vara med henne. Vi gick ut på en planlös promenad när det slutat regna och hamnade efter ett tag hos Anna, som glatt följde oss till Ö-grillen där vi köpte strips och Cola.
Innan jag visste ordet av, var klockan tjugo i fyra och jag var tvungen att dra mig hemåt. Vart min tid tog vägen? Ingen aning, men jag är glad att hon åt upp den, min Louise.
Vid jag vet inte när, sex? kom Alexx och myste med mig, fram till ungefär halv nio då hon skulle hem och beställa kläder från Odim med Kiiwio. Följde med en bit och kramade på Kiiwio och sedan bar det av hem igen. Nu sitter jag och har mest ingenting att göra, men ändå, jag är glad att jag haft någonting att göra idag.
Saknar Johan så otroligt mycket, och jag är otroligt superglad (glad?) - han ringde idag! :D Visserligen bara en kotis, lite över en minut med tanke på de icke-humana priserna, men ialla fall! Saknar honom, älskar honom!
Huh, imorgon ska jag vara hundvakt åt Tulomitt på dagen. Vet inte riktigt vad jag ska göra av tiden, både då och senare. Hade hoppats på att Kiwio ville vara med mig, men hon ska på gitarrkusr och sedan vara med Sonny.. Hm, undrar vad Nea ska göra? Juh, jag ska SMS:a henne, annars får jag vända mig till Emmie. Det känns inte bra att vara ensam på dagarna...
popcorhappiness
rädd för allt som faller samman
rädd för allt som är
och allt som försvinner
Jag saknar
saknar det som var förut
saknar de som var mina
och all den kärlek jag gav och fick
Allt rasar runt mig och jag är inte tillräckligt stark för att hjälpa någon upp. Min mask spricker och silvertejp är inte tillräckligt för att hålla det samman. Jag saknar Kiiwio, saknar, längtar och älskar. Hon var min syster, hon är min syster, min ängel. Man samtidigt, det känns som jag förlorar henne! Och jag orkar inte hålla henne kvar... Hon är för stark nu, stark men samtidigt svag. Stark av kärleken Sonny ger henne, men svag av samma skäl.
Förut var hon svag, svag som jag, och vi kunde hålla varandra vid liv. Nu är hon på ytan igen, men hon är inte som alla andra - hon vill fortfarande dra upp de som är kvar i djupet. Men orkar jag ta emot hennes hjälp? Orkar jag ta hennes fumlande hand, orkar jag lyssna till hennes lockande rop?
Alexx finns kvar, Alexx kommer alltid finnas kvar. Men hon är för trött nu, hon har egna problem. Hon orkar hålla kvar människor runt sig, jag har bara kvar henne, henne och Johan (och Kiiwio, varför vill jag inte inse?). Hennes vingar håller på att läka nu, och även om de alltid kommer vara fulla med ärr så finns de där, tillräckligt starka för att hålla henne svävande åtminstonde korta ettapper. Mina vingar är för trasiga, nej, värre än så - mina vingar är bortslitna.
Nu när Johan är Spanien känns allt så tomt. Om han dör så dör jag med honom, det vet jag. Alexx? Jag vill, jag har lovat, men förlåtförlåt, hennes kärlek är inte tillräcklig! Sanningen har äntligen slagit mig och den gav mig stora blåmärken. Det finns ingen kärlek som känns riktigt tillräcklig länge. Det enda som håller mig kvar är alla löften, löften och hunger efter kärlek och skratt. Om någon av mina stjärnor försvinner nu, vem det än är så kommer jag försvinna med denne. Jag kommer det, jag vet det.
Snälla, varför är jag så jävla svag? Varför är jag så jävla feg? Jag hatar mig själv, hatar mig för allt jävelskap jag orsakar, hatar mig för att jag inte finns för mina änglar längre. Jag hatarhatarhatar!
Varför har jag förlorat allt hopp?
"Hannah, är du jättekär?"
Efteråt drack vi varm O'boy och åt på Subway
Åkte hem till Johan och stannade ädr till ett-tvåtiden, då han skulle skutsas in till stan, för bussresan till Stockholm. Vid ett idag var han framme i Madrid och flygplanet krachade inte (förlåt, men jag kan inte hjälpa det - jag är paniskt livrädd för flyg). Nu hoppas jag på att han ska SMS:a snart.
Vaknade vid ett av Johans SMS
Drack te, åkte till pappa
Hos pappa drack jag te och åt två bullar
Nu knarkar jag Kamelot, Jacob Hellman och Kent
Har grymt ont i magen och vill bara lägga mig och skrika
Jag saknar Johan, och det gär så extremt ont att veta att han inte är i samma land som mig, att han inte kan ringa och SMS:a hur som helst.
När jag satt på bussen var jag på bra skrivhumör, då kändes det som jag kunde skriva om allt som hänt under skolavslutningen och framåt, men just nu vill jag inte! Saknaden är för stor, hungrar efter närhet av Alexx och Johan. Jag vet, jag är ego, men jag behöver närhet och kärlek hela tiden för att orka med någonting.
Trött är jag med, trött som fan!
lolipoplove
I mig finns oändlig kärlek, en kärlek som knappt går att beskriva. Änglakärlek. Systerkärlek. Glitterkärlek. Min kärlek till Alexx. Den som inte fått uppleva sådan kärlek vet inte vad det innebär, för dem är det mest en lek, lite gullig, men vadå? För mig är det ofattfart stort. Större än störst.
Utan min Alexxsyster skulle jag vara ingenting. Nada. Jag älskar henne för just den hon är, och min kärlek växer varje gång jag vet at hon älskar mig med samma styrka.
Visst, i mig finns annan kärlek också, tex kärleken till familjen (den biologiska altså) och vänskapskärlek till Kiiwio, Nemo, osv. Fast kärleken till Kiiwio är nog större än bara vänskapskärlek. Jag vet inte vad jag ska kalla kärleken till henne, vänskap är för litet och syster är för... platt. Änglakärlek? Jag vet inte, det har ju varit så färut. Men nu? Allt runt mig faller samman och det finns ingen som är så stark att hon kan bära upp både mig och alla andra. Bara Alexx. Kärlekskärlek har jag till Johan, det är en kärlek jag inte vill leva utan. Alla som upplevt känslan av att älska en annan människa, "vanligt" älska, vet hur underbart det är. Oskiljaktigt underbart, Johan är .. Allt?
Suck. I mig finns för många känslor. Jag vet inte vad jag ska kalla allt, det finns inga namn på någonting. Nåja, bara jag och de "drabbade" vet vad jag talar om, bara de som upplever och förstår. För oss behövs inga namn, kärlek finns ändå.
Och kärleken är oändlig.
I sommar ska jag och Alexx gifta oss. Alexx, änglasystern som alltid finns för mig, alltid ställer upp för mig och alltid är stark nog att lyfta upp mig när jag bara vill gräva ner mig. Min Alexandra.
I don't want to give up before I die
Jag orkar inte mer, är det ingen som förstår det? Är det ingen som upptäckt att jag också är en människa, att jag inte bara kan ställa upp och ge, att jag måste få stöttning och sånt ibland? Är det ingen som har sett Hannah?
(I dont want to let fear ruel my life)
Frihet
Jag slipper Vibacke, jag kommer aldrig mer behöva sätta min fot på det där stället.
Jag slipper Vibacke, jag slipper alla som plågat mig under de år jag gått där.
Jag slipper Vibacke, jag slipper jobbiga minnen och smärta.
Jag slipper Vibacke, jag kommer aldrig aldrig behöva träffa människorna där igen.
...
:mutkaf ttE
arenoisullah atuls etsåm gaJ
Slut, äntligen slut?
Jag orkar fan inte mer.
I morgon är det skolavslutning, hoppas Johan kommer, men det lär han ju knappast göra då han har sin egen skola att tänka på. Jag är typ sur, han åker till Spanien på torsdag. Usch.
Idag var det VAFdag, bajsbajs. Men vi söta människor drygade på innomhus, åt kaktus/citronsorbet och fotade. Rätt okej egentligen, vi mest bara gick omkring och gjorde lite som vi ville. Fattar inte varför vi skulle komma överhuvud taget, att sporta en hel dag är inte direkt ågot för mig. Aja, elva fick niorna gå hem och "gör sig i ordning" till avslutningslunchen, men då stack jag till mamma. Lunchen skulle vara klockan ett, men eftersom jag skulle till frisören (ta bussen typ halv två) så kändes det inte som jag skulle göra någon nytta där. Efter lunchen skulle det vara utklappning och nu är inte niorna välkomna till Vibacke igen.
Imorgon ska jag kliva upp vid åtta - halv nio typ, för att vandra till Alexx. Där ska jag tillsammans med Kiiwio, Lusse och Alexx (maybe Nemo, jag vet inte) äta pop corn och dricka apelsinjuce. Sedan ska vi byta om och sminka oss och sådär och gå till Tunet. Klockan tolv är det avslutning i Alnö Nya kyrka, och efter det... Vettefan vad som händer. Om Johan kommer ska jag tillbringa lovets första dag med honom, annars antar jag väl att jag ska tillbringa eftermiddan med pappa och his family.
Bara .. Allmänt
Idag har dagen gått åt till städning, vilket har gått oväntat bra. Just nu ser rummet rätt ristigt ut, sorterar saker på golvet. Men jag har fått tillbaks datorn i alla fall!
Imorgon är det den älskade klassdagen - och jag kommer antagligen skolka. Det känns inte som jag har någon större lust att bowla med halva klassen, även om det är den bättre halvan. Och lunch på Texas? Nja, inte ens det lockar. Så min far får spara på sina sjuttio kronor och jag tänker ägna dagen åt att sova och vara med Alexx (som också tänker skola dagen) eller Johan, beroende på när han slutar. Eller typ båda två <3
X
I onsdags var jag på ridningen, Ärtan var jättefin att rida. Såg en svala.
Igår hade jag jättemycket att göra på skolan. Inte. Den enda riktiga lektionen jag hade tillbringades i sjukrummet med Nea som hade kramper i magen då hon inte ätit på ca sex dagar... Gick på promenad på kvällen med Alexx. Vi gick till strandpromenaden med Dexter och hade det trevligt <3
Idag blev jag väckt vid elva av pappa, sedan tillbringades dagen med att städa och halvslummra med musiken. Det var meningen att jag skulle till Lusse för vattenkrig och övernattning, men jag tycks ha fått feber igen. Visserligen överlevligt, men med min extrema trötthet kändes det inte som att jag skulle vara särskilt kul sällskap. Hoppas sötisarna hade kul ändå.
Är typ glad, Emma skulle vara med Jessie idag! Jessica som aldrig vågar något, som alltid tytt sig till enstaka människor och inte vågat prata med andra har nu tagit steget ut och skaffat nya kompisar. Jag är glad för hennes skull, det kanske blir bra med henne till slut :)
Är inte riktigt på skrivhumör idag, är för trött, men jag vill inte sova. Igår pratade jag till sent med Johan och sedan var jag på väg in i ångest igen, men pappa kom in och satt på sängen tills jag somnade. Det känns tryggt att veta att han finns där ibland, pappa altså. Men jag tror jag är på väg ner igen, humörsvängningarna kommer tätare och humöret växlar extremt. Det är inte kul! Jag som trodde allt började bli bättre...
Man ska aldrig hoppas för mycket verkar det som.
...
Nu sitter jag och väntar på att Johan ska sluta, han håller på med den dumma vårshowen... Suck, det kommer antagligen ta typ en timme till och jag då är klockan runt tre. Altså, jag kan inte gå på stan särskilt länge, i alla fall inte om jag ska hjälpa till med maten vilket jag antagligen ska. Aja, att planera ligger väl inte riktigt i Johans begrepp.. Skitsamma, jag hoppas det går bra på ridningen idag. Det kommer antagligen jävlas, bara för att! Det skulle vara min vanliga tur...
Livet leker och jag bryter ihop för vad som helst
Och apropå rädslor, det kom fram att jag tycker det är obehagligt att prata i telefonen också. Om jag ser nummret och vet vem som ringer så är det ju fullt okej, men annars! Det kan ju vara vem som helst som ringer ju. Altså, jag kan ju egentligen utan problem snacka i telefon, men jag är glad att jag inte kommer sommarjobba med något som har med telefoner att göra, det var risk att jag hamnade på att göra det...
Det kommer kännas skumt att vara i skolan i morgon, fast altså, jag vet inte varför. I morgon slutar vi 13.20, så det är rätt tidigt, men ändå alldeles för sent enligt mig och jobbigaste dagen så klart. Skitsamma, det får gå som det går. Och apropå att gå som det går, undrar hur fan det går med mitt HKbetyg? Mejlade in skiten i måndags, men idag hade läraren inte ens öppnat det... Skitkul!
Jag har fortfarane feber också apropå ingenting.
Jag shoppade avslutningskläder med farmor idag :) Fick en söt, svart kjol, gröna thights, svarta nätsrumpbyxor, svarta kilklackskor med vita prickar och ett par stilettklackade grönsvartrandiga skor, som jag suktat efter i typ två år (med eftersom de kostat så otroligt mycket och är så svåra att gå i så har det bara vart en avlägsen dröm, men nu var de skitbilliga! ...och typ en halv storlek stora, så de är nästan omöjliga att gå i). Känner mig jättebortskämd nu, men glad! Eller, glad, men aja ^^
Var även med Johan idag, så klart. Ska vara med min älskling i morgon också, vi ska shoppa kläder åt honom. Altså, gud vad fjorts jag känner mig när jag säger så. Men han ska ha en snygg tröja till avslutningen och jag ska köpa blekmedel till håret och en ny kajal.
Trakasserad - våldtagen mentalt.
Illusioner
Illamående
Irritation
Deppighet
Feber
Huvudvärk
...
Jag har kommit fram till att jag kan skjuta upp skolan lite till - BUP klockan tio, och en och en halv timme på skolan känns inte så viktigt. Enligt Annas blogg slutar vi typ tio i tolv också, så då känns det inte som någon idé att vara på skolan överhuvudtaget. Jag är smart.
Efter att Johan slutat kom han hem till mig, så vi mös lite, tills mamma ringde och ville att jag kom ner på stan med Dexter. Så jag och Johan gick ut och dog (det var varmt) med hunden och väntade på att mamma skulle komma. Under den trevliga väntan gick larmet igång. Kom på att det var den första måndagen i månaden och klockan var tre, så det var inte så konstigt (om ett land är smart då det anfaller så ska de ju anfalla då man har "larmövning", för ingen lär ju gömma sig. Jag tror inte ens att majoriteten av de som bor i Sunsvall vet var det finns skyddsrum). I vilket fall som helst, jag, Johan och mor satte oss på en bänk och blev glassugna, så när jag och Johan skulle köpa glass så träffade vi lite trevligt folk - Jocke, Anneli, Anette, Gåsen och den där killen som jag inte vet vad han heter. Jag och Anneli hade lika dana kjolar och var överens om att det där braiga stället har godaste saltlakritsströsslet (och billigaste glassen), vilket gör att vi är bäst.
Nåja, jag ska inte trötta ut alla med dryga saker, men vi träffade i alla fall senare Nemo, Lusse, Emmie och Nea. Neas Jocke har tydligen gjort slut med henne igen.
I vilket fall som helst, runt fyra - halvfem tiden hamnade jag och Johan i ett hörn av scenen där det fanns lite efterlängtad skugga. Där satt vi och betraktade folk och myste, fram tills trötthet och yrsel bet tag i mig och jag blev jagad att gå hem. Så, nu har jag tillbringat kvällen med en bok. Har även hjälpt mamma med maten och lite sådant
Nu är jag inte lika yr längre, men däremot mår jag illa. Jag misstänker att det är ett resultat efter maten. Jag måste lära mig att inte kasta i mig allt ibland, särsklit inte eftersom jag bara äter ibland. Suck, till hösten ska jag ta tag i ätandet igen. Jag skulle vilja säga till sommaren, men jag vet att jag inte kommer bry mig så mycket då.
-.-
Igår var det typ 30 grader (Celcius) varm ute... Jättemysigt! Som framgår av det förra inlägget så fick jag inte "njuta" särskilt mycket av värmen då jag bråkade med min mor, men på kvällen kom jag i alla fall ut. Jag och Kiiwio skulle på Alexx's teater och den spelades upp i Åkersviks aula. Jag och Kiiwio hade ingen aning om vart Åkersvik låg... Men, men med lite hjälp från Kiwios moder så hittade vi dit fortare än vi trodde - vi blev en halvtimme tidiga. Så vi fick sitta där i värmen med Anna och Sonny, så tja, jag kom ju ut lite i alla fall.
Jag har även flätat i några dreads i håret. Det blev inte lyckat, men för att vara första gången jag flätar och på mig själv, så blev det riktigt snyggt. Synd bara att jag inte kommer igåha vart jag lagt snoddarna .. Jag satta fast med hårnålar och de gled ju givetvis omkring i natt >.<
Idag däremot har jag feber. Jag har ju hostat och nyst som en galning - särskilt hostat - så mamma tror det är pollenallergi. Det är det säkert, bara för att jävlas. Men då, idag har jag som sagt feber, inte mycket, men med tanke på min låga grundtemperatur så är det feber. Och eftersom jag hostar mig yr så tyckte mor att jag fick stanna hemma. Bra, då får jag vila, men mindre bra ... jag ska skriva över 69 frågor som jag svarat för hand på till datorn och mejla dem till mamma så hon kan skicka till Noréus. Jättekul -.- Att skriva altså! ..Eller inte.
Imorgon ska jag till BUP med pappa... Det enda posetiva med det är att jag får en liten sovmorgon då jag ska vara där tio och et känns inte som någon idé att gå i skolan en och en halv lektion. Altså, jag borde gå, men jag orkar inte. Jag orkar typ ingenting.
Min inställning till världen idag är typ; -.-
Utkast: Huh, jess. ...
Igår åt jag på en skum Thairesturang med mor. Det var skitgott, och mysigt. Bakade en hallå-npaj hemma, som också var god och fördrev sedan kvällen framför datorn. Halvmysig kväll.
Vaknade i morse av att jag hostade. Hostade, hostade, hostade, hostade i säkert en halvtimme. Jättekul sätt att vakna på -.- Nåja, eftersom dagen började så dåligt så ska den ju självklart fortsätta dåligt också; Hade bestämt med Johan att jag skulle vara med honom, men planerna grusades förstås. Skulle följa med mamma till nån skum strand och bla, bla, men i vilket fall som helst, jag började bråka med mamma och stack hem.
Så, jag fick vara med min Johan i alla fall och sedan letade jag och Kiiwio oss till Åkersberg för att titta på Alexx' teater. Den var skitkul. Vi fick kondomer på slutet, men ärligt talat vet jag inte varför. Kanske för att en tjej i teatern blev gravid eller nåt. Alexx skulle följa med mig hem efteråt, men hennes mamma kom och hämtade henne typ direkt. (Alexx tycker att jag har blivit smalare också? Seriöst, jag blir bara fetare och fetare, jag orkar ju inte röra mig och nu när jag fått tillbaks aptiten igen så har jag det på fel sätt och vill bara äta onyttiga saker hela tiden.. >.<)
Altså, det kanske märks att jag inte orkar skriva särskilt långdraget, men seriöst, altså nej, jag vet inte. Känner mig inte särskilt samlad nu, men aja. Jag orkar fan inte med någonting...
