orkarintekanintevillintefårinte

Suck.
   Förra inlägget var verkligen stökigt och osamanhängande. Men det är så jag är nu - stökig och osammanhängande. Orkar inte tänka nu, det är för jobbigt.
   Jag tror jag har haft en trevlig kväll. Mös med Johan en stund, sedan hjälpte vi mamma att laga middag (tacos) och sedan åt vi. Efter de såg vi på film hela glada familjen. I See You.com. Skum film, inte bra, men inte heller dålig. Inte direkt mysig att se på, men lite småunderhållande. Seg handling men bra tanke bakom, fast allt blev överdrivet. Hm. Just nu ligger jag i sängen, oförmögen att röra på mig då Tindra och Kelly har lagt beslag på mina ben. Katter är underbara, man blir varm bara av att se dem.

   Är trött och förvirrad, men för uppjagad för att sova. Blir stressad av att klockan är så mycket och av mörkret som lurar utanför rummet. Alla sover så jag känner mig ensammast i världen. Vill sms:a Alexx, men hon har inga pengar på mobilen så jag kommer inte få något svar, vilket också stressar mig. Suck, det skulle inte förvånar mig om jag kommer få tillbringa ännu en natt i ångestens klibbighet. Är rädd. Orkar inte, vill inte...
   Snälla, kan ingen komma och hålla om mig? Kan ingen komma och viska snällord i mitt öra, kan ingen hålla min hand och le mot mig? Kan inte jag ligga brevid Alexx i hennes säng och krama henne och tala om för henne att livet ska bli bättre för oss trasdockor..?
Det enda som hjälper nu är at skriva, men vad ska jag skriva om? Går inte, kan inte...

   Musiken fungerar som tillfllig medecin, likaså skrivandet och minnen av glädje.


Tacktacktack. Alexx loggade just in på msn, tack! Det finns ingen bättre terapi än Alexxkärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0