Bokpoesi II
och Johana Nilsson
sitter inne på ett bibliotek
och läser, lyssnar, lever
någon annans liv
Bokpoesi I
trygghet
damm
och andra människors fingeravtryck
I hyllorna står böcker
liv
bokstäver
och andra människors blickar
Honung och ja tack
med honung på
och dricker
mycket äcklig cola light
Filosoferar över
meningen med livet
som många andra
många gånger
Kan det möjligtvis vara så
att meningen med livet
är att finna hur gott det är
med honungsmackor
Kälekslogik
Det känns som om jag är på månen
och du är inte där
Du är på nån okänd stjärna
miljoners miljoner mil bort
Om det var så skulle jag kvävas
och du skulle brinna upp
cherrypie, oh
dina andetag
dina andetag, babe
i takt med mina
flåsande, leende
dina vassa höftben
mot mina vassa
ger blåmärken
kärleksmärken
som inte går att tvätta bort
Dina pianotangentsrevben
gör mig knäsvag och
dina andetag, honey
i takt med mina
dina andetag
I marginalen skriver jag du+jag
Jag vet inte alls
hur jag ska kunna skriva dig en dikt
om oss och vi och du och jag
Varje gång jag vill avsluta
inser jag att där måste finnas en punkt
men punkt är lika med slut
mhm ~
med örat mot din bröstkorg
lyssnar jag förtvivlat efter din puls
inser efter en stund
att våra hjärtan dunkar i takt
Smak
Dina kyssar smakar
självironi och bittra tankar
och jag blundar
för att slippa höra mig hoppas
på villkorslös kärlek
Ingen rubrik
som byggt murar runt mig
Men när jag började försöka
rasera dem
insåg jag att murarna
inte tillhörde mig
ställningstagandeflykt
Någon dödade någon igår
ska det vara pälsjackor i vinter?
Någon våldtogs för en timme sen
jag glömde p-pillret imorse
Någon skakar i panikångest
vi knaprar sömntabletter i min familj
Någon fattar beslut om civiloffer i krig
vilken tröja ska jag ha på mig idag?
Någon svalt ihjäl för en vecka sen
fisk till middag idag igen
Liten julförklaring, kanske
Syster ett
och syster två
dansar till gamla jullåtar
hundar framför en brasa
bubblig knäck och
pepparkakor, lussekatter
glöggdoft
Och
nu kan julen få komma
om den vill
jag är redo
för första gången på flera år
Kära FRA, jag menar dagbok, idag har jag...
jag känner min bevakad ändå
Ditt enda blanka öga
sticker i nacken
får mig att spela ett skådespel
där varje steg är noga inövat
varje ord en upprepning, en väl inövad replik
Och det spelar ingen roll vad de säger
jag känner mig bevakad ändå
dina icke-existerande andetag
susar i bakgrunden
får mig att spela ett skådespel
där varje mening är noga inövad
varje tangenttryckning följs av handskrivna brev
Och det spelar ingen roll vad de säger
jag känner mig bevakad ändå
Trots att jag inte är någon terrorist
anarkist, nazist, feministisk Greenpeace-aktivist
så vågar jag inte mejla
annat än skådespelarens oskyldiga mejl
(inom landets gränser)
Att äta eller inte äta?
det har jag nog
försått nu
Självsvält är inte lösningen
på inbillad tjockismage
eller illamående
Även om jag saknar
avsaknaden av mat
och att bli mätt på vatten
Självsvält är inte lösningen
det tror jag att jag har
ganska klart för mig nu
För självsvält är ingen lösning
med lögner och illamående
För mig
är det inte längre ett alternativ
till mat
Ångest del två
Jag vet att det är panikspyor och självhat
Jag vet att det är självsvält och cigaretter under stjärnorna
Jag vet att det är skärsår och spritångor
Men snart
eller kanske sedan
är det drömläs sömn och glädjeminnen
är det magsjuka och spegelbeundran
är det aptitliga måltider och tälta under bar himmel
är det ärmlösa tröjor och saft i solen
Om du bara vågar
Och om du lovar
att aldrig släppa taget
Ångest del ett
då kommer jag aldrig att finna livets små under
Jag vill inte att allt jag önskar ska slå in
då kommer jag aldrig mer att längta
Jag vill inte kunna läsa sndras tankar
då kommer jag aldrig överaskas av något igen
Jag vill inte vara perfekt
då kommer jag aldrig glädjas av andras beundran
Jag vill vara jag
i en allt annat än bra värld
Och leva mitt medelmåttiga liv
fullt av besvikelser
Gråta över det jag inte har
sakna det jag aldrig kommer att få
Sörja, hata och såras
men glädjas över
det lilla jag någonsin kommer att få
Rubrik ~
Hasselnötsbruna ögon var drunknande öar
i mina blåa
Ett ironiskt leende spelade på hans läppar
och hans högra hand smekte min kind
"Är jag inte så smart som jag verkar"
frågade han
"Eller verkar jag inte så smart som jag är?"
Frågan skulle för alltid hänga obesvarad
i den dammiga luft
som dansade i det stora biblioteket
Rum
så länge du håller min hand
behöver inga tak
inga golv
inga dörrar man kan låsa
så länge du håller min hand
Bara tagen ur luften II
Och fåglarna andas
viskar
dö, hora dö
ingen vill veta av dig
Och träden dansar
viskar
dö, äckel dö
ingen vill ha dig nära
Kanske en ängel
som en ängel
fast utan vingar såklart
ingen gloria vilar på håret
som inte alls är typiskt blont
(för det är mörkbrunt)
Inga blåa ögons glittrar i ansiktet
(de är bruna, nästan svarta)
och huden är inte så gnistrande vit som den skulle kunna vara
Klänningen är inte vit med vida ärmar
det är faktiskt ingen klänning alls,
utan jeans och tröja
(den är stickad och röd)
men hon är en ängel ändå
i mina ögon
är hon en ängel ändå
Val I
Att vara min vän
för resten av ditt liv
att vara min älskare för dagen
Jag lät dig få välja
du valde fel
Vill se dig
Vill känna dig
Vill andas dig
Men du valde fel
