Enasam

Tystnaden ekar mellan skåpen
Alla hårda ord
lägger sig i bortglömda hörn
Drivor av gråt
brutalt undansparkade
under bänkar och bakom skåp
av ilska med stålhättade kängor
Ensamhet
svider som salt i ögonen
Aldrig visa sig svag
Alltid vara stakast
och modigast
(och fegast)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0