Sjukhuspoesi
I sjukhusets korrodorer ekar
de ensama stegen från
alla som aldrig lyckats
och alla som aldrig fått någon chans
Och i sjukhussalarna trängs
tomma människor
med fulla maskiner
och läkare som luktar
död och förlorade hopp
På sjukhusets parkering
står bilarna som ägs av de blinda
de som inte orkar se de som behöver ses
För i ett sjukhus kämpar man för överlevnad
- sin egen överlevnad
de ensama stegen från
alla som aldrig lyckats
och alla som aldrig fått någon chans
Och i sjukhussalarna trängs
tomma människor
med fulla maskiner
och läkare som luktar
död och förlorade hopp
På sjukhusets parkering
står bilarna som ägs av de blinda
de som inte orkar se de som behöver ses
För i ett sjukhus kämpar man för överlevnad
- sin egen överlevnad
Kommentarer
Trackback
