Vi skriver oss ut ur tystnaden

Mitt huvud är tomt
och fullt

Röster som inte hör hemma där
tömer mig på allt viktig
fyller mig med dem själva

Hur kan det som är påhittat förstöra det som är verkligt?
Rösterna

Det var en lek, ett spel med en vän;
("Du har tre demoner i ditt huvud, den mäktigaste är Dexter"
"Du med! Du har tre, och en heter Petra")

Nu hör jag ständigt någon som skriker, alltid skriker inne i mitt huvud.
Eller alltid - när jag stressar upp mig, eller blir arg hugger rösten till
skriker
skriker
skriker
inga ord
när jag är låg, när jag är trött
talar rösterna om vad värdelös jag är
hur ingen saknar mig, hur ingen älskar mig
(men det är fel
superänglarna älskar mig, mina fina älskar mig och min majsråtta älskar mig - liksom min familj)

eller?

Dom bråkar
alltid
alltid
alltid
med mig, med varandra
(Jag har fem röster i mitt huvd och en fräknig tjej som förföljer mig, är jag normal?)