Ett litet tag

Vi kan viska vackra ord i mörkret
låtsas att vi inte behöver känna varandra
men jag är väldigt rädd älskling
rädd att du ska vakna och inse
att man måste veta vem man är kär i
mer än yta och skratt och kramar

Jag kan leva med att viska vackra ord
sålänge du inte tröttnar på mig
glömma att jag vill veta vem du är
fast jag är så rädd och inte vågar säga
allt som jag vill anförtro dig
hoppas att mina skratt får dig att stanna

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0