Gruppen II
Jag håller livet
i handen
men döden är
min skugga
Gruppen I
Döda blickar
och döda tankar
men ändå så levande
Under Novemberhimlen
Trots att din hud är gråare än novemberhimlen
gråare än vattenpölarna fyllda med lera,
gråare än stenarna runt dina fötter
och ditt hår hänger fuktigt, stripigt
runt ditt bleka ansikte, framhäver din lite för stora näsa
blöter ner din vita tröja och sedan lockar sig fult i nacken och runt öronen
så finns det ingen vackrare än du
Trots att du andas bara för att du inte vet hur man slutar
andas för att du inte har något annat för dig
andas för att det är det enda du har lärt dig
och trots att du inte längre ler
inte skrattar, inte gråter, inte visar känslor överhuvudtaget
så finns det ingen livfullare än du
Trots att jag vet att du snart kommer att gå
gå för att inte komma tillbaka
gå, fastän du aldrig riktigt varit här
och lämna ett löfte du aldrig gett
lämna minnen, saknad och allt det du aldrig egentligen lämnat
så kommer du alltid att finnas kvar
Bara tagen ur luften I
Jag ligger här på sängen
med otvättat, flottigt hår
jag har inte tagit av mig skorna sen i onsdags
och det var väl en vecka sedan jag duchade senast
Sängen luktar rök och kattpiss
och mina armar är täckta av levrat blod
det finns intorkad spya på golvet
och mina kläder är nersölade och skitga som fan
Men mamma bryr sig inte
hon är upptagen med lillebror
han ska ju kläs på och matas
fast han är död sedan tio år
Och pappa bryr sig inte
jobbet går ju före allt
så han kan tjäna pengar till god mat
han har inte insett att jag slutade äta för fem veckor sedan
Enasam
Alla hårda ord
lägger sig i bortglömda hörn
Drivor av gråt
brutalt undansparkade
under bänkar och bakom skåp
av ilska med stålhättade kängor
Ensamhet
svider som salt i ögonen
Aldrig visa sig svag
Alltid vara stakast
och modigast
(och fegast)
Vi för alltid<3
bli gammal med mig
lämna mig inte
aldrig
Snälla
åldras med mig
stanna vid min sida
alltid
Snälla
dö med mig
förena dig med mig
i mörkret
Du och jag, väl?
Lova att aldrig lämna mig
vart du än försvinner
Lova att alltid älska mig
vad jag än gör
Lova att alltid finnas för mig
även om du inte orkar
Lova att aldrig svika mig
vad som än händer
Lova att alltid vara min vän
även när jag sviker
Lova, och jag ska alltid hålla dig i handen
och hålla dig kvar när du tappar fotfästet
Lova, och jag ska alltid vara ditt skyddsnät
även när grenarna i det högsta trädet går av
Lova, och jag ska alltid vara ditt syre
och få dig orka lite till när vattnet blir för kallt
Lova, och jag ska vara dina färger och ditt ljus
även när du förblindas av mörkret
en gungställning av plast
Kom och gunga
till någonstans
Vi kan gunga till månen
och släppa taget
vi kan flyga bland stjärnorna
och aldrig vara rädda
Vi kan gunga fort
och hoppa långt
vi kan hoppa bort vår ensamhet
du och jag och alla andra
Kom och gunga med mig
gunga på sorgegungor
och hoppa glädjehopp
Och sedan kan vi sova i solpölar
och drömma om glittrande skratt
Kärleksvår(d)
Mins du den där hösten
den kalla hösten i fjol
Du bar en vinterklänning
och jag en kortkort kjol
Vår sommar den var flyktig
vår kärlek den var varm
Du badade en massa
jag stod med bruten arm
Men åter nu till hösten
då vi gick i ett joggingspår
du sa du skulle flytta
och kysste blommor i mitt hår
Och vintern kom så plötsligt
på en timme allra mest
Du skrattade och dansade
och planderade en fest
Nu har det gått en år snart
eller två eller tre eller fem
Jag älskar dig lika starkt du vet
jag vill att du kommer hem
Men alla vårar är varma
och smälter isar med sin sol
Men jag ska alltid minnas
den där hösten i fjol
Din kärlek var hetsigt snabb
min var evighetslång
Du tog mitt liv men gav mig
ett minne, ett skratt, en sång
