Handskrivna brev och papayachoklad

   I morse när jag vaknade var allt hopplösare och tommare än vanligt. Jag ville bara krypa ihop under ett bord någonstans och gråta för ingentinget. Men jag visste att jag inte kunde göra det, tomheten blir inte mindre för det, och kuratorn ville att jag skulle tvinga mig att göra saker även när jag inte orkar (d.v.s alltid), så jag tvingade mig att koka te och slå på datorn. Efter ett rogivande samtal med min far kom jag ihåg att jag lovat vara med Lusse idag, något som jag absolut inte hade lust med. Men efter en kortare konversation med henne på MSN insåg jag att jag inte kunde vara taskig mot henne för att min rädsla äter upp mig inifrån.
   Jag är faktiskt glad att jag gick till henne, för ibland är Lusse just en sån där tomhetsfyllare som kan vara bra att ha ibland. Det var faktiskt rätt kul (om nu kul går att använda?) att vara med henne. Vi gick ut på en planlös promenad när det slutat regna och hamnade efter ett tag hos Anna, som glatt följde oss till Ö-grillen där vi köpte strips och Cola.
   Innan jag visste ordet av, var klockan tjugo i fyra och jag var tvungen att dra mig hemåt. Vart min tid tog vägen? Ingen aning, men jag är glad att hon åt upp den, min Louise.

   Vid jag vet inte när, sex? kom Alexx och myste med mig, fram till ungefär halv nio då hon skulle hem och beställa kläder från Odim med Kiiwio. Följde med en bit och kramade på Kiiwio och sedan bar det av hem igen. Nu sitter jag och har mest ingenting att göra, men ändå, jag är glad att jag haft någonting att göra idag.

   Saknar Johan så otroligt mycket, och jag är otroligt superglad (glad?) - han ringde idag! :D Visserligen bara en kotis, lite över en minut med tanke på de icke-humana priserna, men ialla fall! Saknar honom, älskar honom!



   Huh, imorgon ska jag vara hundvakt åt Tulomitt på dagen. Vet inte riktigt vad jag ska göra av tiden, både då och senare. Hade hoppats på att Kiwio ville vara med mig, men hon ska på gitarrkusr och sedan vara med Sonny.. Hm, undrar vad Nea ska göra? Juh, jag ska SMS:a henne, annars får jag vända mig till Emmie. Det känns inte bra att vara ensam på dagarna...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0