...

Woho, skolan har börjat igen.
Jag vet inte om jag kommer klara det här, men jag ska försöka, försöka! Jag kommer inte trivas med klasskamraterna, men Alexx finns vid min sida och självklart går ms Råsa att prata med.
   Råsa är konstig. Hur gör hon? Hur lyckas hon ha sådant självförtroende, sådan självsäkerhet? Hon är ett mysterium för mig och jag vet inte ens om jag tycker om henne eller illa om henne.
   Nåja,igår, första dagen, var väl allt okej. Vi gjorde inte så mycket, men jag han få en någon som verkar snäll (känns fel att skriva kompis, jag mins inte ens vad hon heter, jag kallar henne Gul, hon hade gula byxor). Fast hon Går SS med Nemo (hihi, Samhälle Samhälle är ju fan SS, humor - NOT).
   Nåja, skolan kommer klaras, och jag kommer inte vara onödigt borta (sjuk), jag ska göra läxor och försöka passa in.


... Vem försöker jag lura? Jag är sjuk idag, mår illa både psykiskt och fysiskt. Förutom den allmänna huvudvärken så dödar min hals mig och dessutom har jag lite feber. Notera "lite". Är jag dum i huvet eller? Vill jag sätta det som vana att vara borta mycket igen? Jag kommer kracha, men jag ska kämpa tills den dag jag slår i marken. Jag vill, jag ska försöka, av hela mig ska jag försöka. Om det så ger mig värre sömnbesvär, värre osocialitet, värre ångest, så ska jag sätta skolan i första hand, göra vad jag måste och gå även när jag inte egentligen klarar det!
   Jag vill ta mig ovan trädtopparna, även fast jag vet att skadan blir större så jag faller, men jag vill flyga med de andra, inte sväva en meter ovenför marken igen. Jag vill få luft under vingarna igen, även fast jag glömt hur man flyger.
   Jag ska klara livet, för allas skull, jag ska få dem alla att häpna.

hoppas jag

KK-KoKlocka

I don't predict the future, I don't care about the past...

   Så märkligt, det åker förbi hur många brandbilar som helst på gatan. Det tycker jag är lite lustigt. Mår illa gör jag också, fast det är inte så konstigt. Åt korv med bröd och en halv burk Pringles vid tre och det är det enda jag fått i mig idag (om man borser från sömntabletterna i natt och de tre koppar te jag druckit under dagen). Sitter nu och väntar på att Johan ska ringa samt knarkar Flogging Molly och Dropkick Murphys. Vet inte vart mitt plötsliga tycke för dem kommer ifrån, men nåja, det får vara så nu. Vet inte heller vart mitt plötsliga skrivbegär kom ifrån, men det kommer väl perioder då man vill skriva mer än andra gånger. ...jag ska sluta svamla nu.
   Nej, men seriöst, jag vill skriva en bok. Problemet är bara att jag är så dålig på att hålla mig till ett tema, så jag skulle vela ha lite tips och idéer. Och ja, jag har försökt skriva noveller utifrån mind maps och det är bajs, jag hatar dem. Nåja, en liten idé som jag har:
   En tjej som heter Manda som blir jättemobbad på skolan för hon rimmar på panda och klär sig bara i svartvitt så hon sticker ut en massa och hatar alla och så har hon en liten lurvig svart blandrashund med gröna ögon som heter Ebba och sen så blir hon "galen" på alla aldeles innan sommarlovet så hon försöker ta livet av sig men misslyckas och sedan på sommarlovet så hittar hon en jättegullig kille som hon blir tillsammans med men han är ond och sviker och utnyttjar henne så hon blir jättejätteledsen men så får hon en kompis som heter Meia och de blir bästisar för tack vare den onda pojken så lyckas hon bli lite social och får lite nya kompisar, men i alla fall så hjälper Meia Manda att få tillbaks självförtroendet och de blir tillsammans och så fyller Manda år för hon är sommarbarn och då får hon en svartvit jackrussel som hon kallar för Ranvi och sedan så börjar gymnasiet och då flyttar Meia och så glider de isär men sedan så blir Manda tossig igen och det slutar med en överdos och sedan så ger hon upp gymnasiet och det blir två självmordsförsök till eftersom alla undviker henne för hon orkar inte bry sig om någon längre men så plötsigt så träffar hon en kille på psyket och de blir jättebra kompisar och skaffar en lägenhet ihop och han har tre katter och de bor tillsammans och han har en flickvän och sedan så upptäcker de att de vill bli tillsammans (killen och Manda altså) och sedan så gifter de sig när de är tjugotvå år och sedan så får de barn fast de framgår inte förän i epilogen att de får barn altså och tadaa! Det låter som en bra bok, eller hur? Eller nej, mer två böcker.. Look :
   En tjej som heter Manda som blir jättemobbad på skolan för hon rimmar på panda och klär sig bara i svartvitt så hon sticker ut en massa och hatar alla och så har hon en liten lurvig svart blandrashund med gröna ögon som heter Ebba och sen så blir hon "galen" på alla aldeles innan sommarlovet så hon försöker ta livet av sig men misslyckas och sedan på sommarlovet så hittar hon en jättegullig kille som hon blir tillsammans med men han är ond och sviker och utnyttjar henne så hon blir jättejätteledsen men så får hon en kompis som heter Meia och de blir bästisar för tack vare den onda pojken så lyckas hon bli lite social och får lite nya kompisar, men i alla fall så hjälper Meia Manda att få tillbaks självförtroendet och de blir tillsammans och så fyller Manda år för hon är sommarbarn och då får hon en svartvit jackrussel som hon kallar för Ranvi och sedan så börjar gymnasiet och då flyttar Meia och så glider de isär men sedan så blir Manda tossig igen och det slutar med en överdos och sedan så ger hon upp gymnasiet och det blir två självmordsförsök till eftersom alla undviker henne för hon orkar inte bry sig om någon längre men så plötsigt så träffar hon en kille på psyket och de blir jättebra kompisar och skaffar en lägenhet ihop och han har tre katter och de bor tillsammans och han har en flickvän och sedan så upptäcker de att de vill bli tillsammans (killen och Manda altså) och sedan så gifter de sig när de är tjugotvå år och sedan så får de barn fast de framgår inte förän i epilogen att de får barn altså och tadaa!
   So, what do you think? Ärligt talat, jag tycker det låter jättebajsigt, men det skulle kunna bli något, men aja jag får se... Och fråga inte varför jag svamlar så konstigt men jag antar att det är för att jag är trött. ..Eller något, jag vet inte.

...och Kelly har lagt sig tillrätta på TVboxern (:katt på boxer)

Ibland finns det tillfällen då man blir mer förvånad än andra. Som nu tex när Karin från BUP ringde, herregud vad förvirrad jag blev. Hon har kommit tillbaks från semestern och ville bestämma en tid så fort som möjligt och då ville hon veta vem av mamma och pappa hon skulle kontakta, för hon ville inte att jag skulle åka buss själv utan tyckte att jag skulle ha någon som skutsade dit mig och väntade på mig utifall att. Det tyckte jag var lite gulligt.
   I morgon åker jag till Stockholm. Det känns inte som om jag har varit hemma nästan någonting det här lovet! Vi åker tidigt i morgon och kommer hem på fredag, vi ska hälsa på Tobbe och Mika. På söndag ska jag till pappa också.

Trots fyra av mammas sömntabletter så kunde jag inte sova förän vid femsnåret i morse. Sömntabletterna känns som ett nederlag då ett ska räcka för att sova och fyra ska göra en nästan knockad. Jag ville svälja hela kartan, men det hade inte lett till något annat än dålig mage. Men seriöst, naturläkemedel hindrar inte ångesten från att klibba sig fast och för att de ska hjälpa ska man slappna av - och hur lätt är det att slappna av när man är spänd som en fiolsträng och glömmer bort att andas var och varran sekund i rädsla för alltet och intet?
   Jag förstår inte.

Nåja, nu ska jag måla klart skafferiet, ty det är en sak jag kan roa mig med som får mig att känna mig lite nyttig. Egentligen ska jag till farmor och farfar idag, och jag hade hoppats på att Johan kunde följa med, men självklart så kan han inte det. Suck, han kan väl hjälpa sin morsa med saker under tiden jag är borta? Altså, jag kan inte träffa honnom förän tidigast på måndag och vill han inte träffa mig får han skylla sig själv.
   ...Och jag fattar inte varför jag blir så sårad för det.
   Aja, jag ska måla skafferi och sedan ska jag sova, i alla fall försöka sova, och så skiter jag antagligen i att åka till mina farföräldrar, jag hoppas mamma förstår. För hon kunde då inte förstå varför tak- och sänglamporna var tända i morse, men det är hennes problem. Hon ser inte rädsla i varje strimma mörker.

Knäpp.

   Apropå förra inlägget:
Jag ska tydligen avvakta med medicinering tills vidare. Anledning: jag mår bättre och så ska jag ju börja i depressionsgruppen till hösten och bla bla. För sömnen ska jag äta valeriana natt eller vad det nu heter, något naturläkemedel som mamma har. Suck.
   Aja. Valkyria Läskigtant ska prata med Karin och Margareta så snart de kommer från semestern för mamma vill att jag ska fortsätta prata med någon, så jag får se när Karin kommer tillbaks.

Hejdå<3

   Jag kollade just kalendern (gud vad kontorsgubbe det där kändes) och upptäckte en sak:
Om man bortser från i morgon så är det typ en, en och en halv månad tills jag ska till BUP igen
såvida inte Karin kommer från semestern tidigare och kommer på att hon ska boka tid med mig
men det tror jag inte att hon gör så
den 19:e Augusti ska jag till BUP igen för den där skumma deppgruppen.
   Men åter till idag:
Önska mig lycka till, idag ska det fattas ett beslut om medicineringen (för typ andra, tredje gången?O.o)
och mitt finger håller på att bli bättre
(jag kom och tänka på det när jag babalade medicin).
Jag kan böja det helt och använda det nästan problemfritt, men det gör fortfarande bajsont.

   Idag ska jag till Johan och fika
Eftersom vi ska till stugan har vi ju ändå vägarna förbi, så Johans mor bjöd in oss på fika vilket Simon fick typ damp för
för det är ju så pinsamt att åka till människor han inte känner och fika, och Emil ska ju med så ojojoj!
Suck. Min bror är en mes.
   Och jag älskar Johan!
   Och inatt kunde jag inte sova!
   Och ...
Jag har skum fulla skallen..

   Hm, imorgon bitti är sista dagen med antibiotikan, tror jag. Ska räkna piller om en stund (seriöst, de jävlarna är två cm långa, de sätter sig på tvären i halsen och bara dödar en! Eller, hum, det finns kanske en skåra i mitten av en särskild anledning... Huh, jupp, de gick att bryta av -.- Typiska mig att komma på det sista dagen)
   Tindra har sysnts till också! Kicki åkte till stugan i går kväll, och Tindra hade kommit fram nu i morse, men Wilma jagade bort henne igen, men ändå!
   Hon finns!
   Hon lever!
   Och vi kan kanske bo kvar i lägenheten!
   Altså, jag har lätt för att dras med av strömmen. Mamma gladar sig, hon har pratat med hyresvärden och han sa att mamma kan knäcka extra med att städa trapphus och så för en billigare hyra tills det blir en trea ledig. Det är bra med trevliga hyresvärdar (han vill ha pengar, nöjda kunder ger pengar, så han är trevlig och gör kunderna nöjda, kunderna vill bo kvar, han får pengar!).

   Nej, nu ska jag packa färdigt, sedan ska jag typ städa och sedan blir det BUP och sedan ska vi till Johan och sedan bär det av till stugan och jag kommer hem på fredag, och efter det ska vi till Stockholm för att hälsa på Tobbe och Mika och sedan får jag vara hemma och bara vara.
   Hm, vilka böcker ska jag ha med? Känn pulsen slå, 1984, Ett annat sätt att vara ung... Det känns inte som de räcker, men de andra böckerna jag tänkte ta med läste jag ut i natt >.< När jag var i stugan nu senast läste jag, fåse, fem böcker. Natural born killers, Blå Måndag, Isjungfrun, Animal farm och En bit av mitt hjärta. Samt började på en bajsdålig bok, men den räknas inte.Undras om jag träffar Alexx innan vi åker för då ska hon få tillbaka Anarkai och så ska Johan få tillbaka Dream Game. Synd att jag har Vingklippt ängel hos pappa annars kunde jag ta med den... Aja! Om jag kom på det här för två dagar sedan hade jag kunnat be om boktips av folket och tagit en vända till bibblan, men nu är ju det för sent... Smuts får följa med, men nu är jag rätt nöjd.


   Vi ses om en vecka, jag vill ha tjejkväll snart! Puss på er Änglar, Stjärnor och underbara vänner <3

Trött? Neejdå!

   Stugan hela veckan, tralla la... Okej, nästan hela veckan då. Kom hem i torsdags, sov hos Johan (hos hans mamma), sedan sov vi hos Johans pappa till igår. Gatufest, vilket är lika med en massa skräp och fulla ungdomar är lika med nu flyr Hannah. Johans pappa bjöd oss på kinamat, vilket jag djupt ångrar nu. Åt friterad kykling. Senare på kvällen var vi med Jonas och Alexx (seriöst, fatta hur mycket man kan sakna en människa! Jag skulle aldrig överleva utan min Alexx). Åt pommes frites. I natt vaknade jag med hur ont i hela kroppen som helst och ville bara spy. Friterad mat i större mägder = må hur illa som helst och i kombination med mensvärk är det fruktansvärt. Nåja, jag spydde aldrig, fick en skum tablett av mamma som var hem och dumpade Kicki och sedan sov jag som en sten. Mamma var lite smågullig, Johan sov här och mamma skulle till Christer så vi fick låna mammas säng, xP. I morse hade jag ont men mådde inte illa och nu väntar jag på svar från Alexx, ty jag vill vara med den vackra flickan idag.
   I morgon ska jag till stugan igen och stanna till på fredag. Anledning : Tindra försvunnen. Jepp, hon försvann och hittades men vägrade komma fram och bajs men nu är det så det är. Jag hyser inga större förhoppningar på att hitta henne igen, hon är antagligen död vid det här laget...

>.<

   Jag somnar inte innan två, hur tidigt jag än kliver upp och lägger mig. Jag önskar att vissa trögfattade personer som till exempel pappa och Valeria (läkaren på BUP) kunde förstå det! Grrr...
   Träffade en läkare idag på BUP som jag inte alls tyckte om. Nästa måndag, den 7/7 ska jag till BUP igen för att besluta på riktigt om medicinering. Bläh... Aja, jag kommer inte få zoloft i alla fall.

   Jag är jättetrött, så ni får ursäkta mitt korta tråkiga inlägg, men det är som det är med den saken nu. Ska packa inför resan i morgon, i en väska som jag trode jag hade här hos mamma, eftersom den inte verkar finnas hos pappa, men då den inte finns här så ska jag lyckas med konsstycket att packa i en icke-existerande väska. Lycka till Hannah..

Trött, tröttare, tröttast..

   I onsdags var jag på BUP igen. Hon dendära har pratat med de dära som har dendära gruppen, men de kunde inte vara med på mötet så jag ska antagligen träffa dem på onsdag med hon dendära eller någon annan tid, jag får veta på onsdag eller så ringer de. På onsdag ska jag även träffa en läkare som ska besluta om jag behöver medecin eller inte, men som det lät på hon dendära så kommer jag antagligen få någon typ av sömntabletter, vilket jag välkomnar.
   Jag kan inte sova på nätterna (igen). Anledning: rädsla för rädslan. Jag hatar ångest, och det gör mig stressad och rädd vilket gör att jag inte kan sova. Nu har jag istället ångest i min rädsla för ångest. Ironinskt va?
   Fick också reda på en sak när jag var där. Mamma var med tjugo minuter då hon den dendära ville diskutera det med medecin: min mor fick diagnosen "kronisk depression" när hon var sexton år. Hon år zoloft i fem år (nej, jag ställde absolut inte till med en scen när jag talade om att vad jag än fick så vägrade jag ta zoloft).

   I torsdags sov jag hos Alexx tillsammans med Anna och Nea. Vi skulle fota med Goth som tema, men för ovanlighetens skull föll vi från temat. På slutet var Anna en våldtagen skolflicka, Nea en partyhora som flyr sina demoner, Alexx en brud som förtvivlat väntar på sina make som aldrig dyker upp, jag en skogsälva och Louise, som kom och gick under kvällen, var en mördad, gravid hemmafru.
   Det var en lyckad kväll. Apelsinjuce, popcorn och ett kylskåp tömt på möglig årsgammal mat, film, promenad och foton på hög - jo, jag tror jag hade riktigt kul, i alla fall ytligt, jätteroligt, och det kändes riktigt bra.

   Idag var jag med Johan, äntligen! Det var jobbigt när han var i Spanien, men nu är han äntligen här med mig igen. Han fyller år idag, så i morse bakade jag muffins med rosa och blå glassyr och gul citronchoklad. Vi hade mys hela eftermidagen, men nu är han hemma hos sig igen. Imorgon ska jag antagligen sova hos honom, det bror på pappa... Är hos mamma nu, men hon ska till stugan i morgon med Simon och Jessica så jag ska bo hos pappa till på torsdag då jag ska till stugan med Elin och barnen. Ja, det kommer bli jättebra att åka till BUP med pappa - han tror inte på depression och vägrar medicin.
   Aja, det får gå som det går.
   Just nu tittar jag på Cold Case, ett jättemysigt avsnitt. Såg ett skumt program om uppfinningar som rörde sig kring djur förut, jättemärkliget, men hamsterbilen var en riktigt gullg sak. Jag har sett TV i lite mer än två timmar nu, det skrämmer mig. Men det är mysigt på något sätt, fast jag blir grymt yr. Yr, yr, yr. Huvudvärk har jag också, men det är jag van vid.
   Och apropå mysigt avsnitt, jag har just läst en jättemysig bok. The thive of allways. Syskonkärlek av Katarina von Bredow var också jättebra, jag läste den i natt.

Hamstebilen, söt eller hur? :P




- Who are you?
- I guess I'm no one...

Ointressant? Neeehj, absolut inte ._.

   Mys med Alexx, Lusse och Nea hemma i Neas källare idag, och även låning av en massa kläder och sådant av Nea.

   Har ny msn, de som inte addar hamnar inte i min kontaktlista; [email protected]

   På torsdag ska jag, Nea och Alexx fota hemma hos Alexx' pappa. Tema: Goth (får nu se hur det blir med den saken) Ska försöka låna korsetten som Kiiwio lånade av Nea och även få Nea att ta med sig skor till fotograferingen, och så ska jag se om Nea är villig att låna ut sina skor till mig på lördag (a)


Godnatt

Snart..?

   Altså, nej, nej, jag orkar inte!
   Jag orkar inte bråka med min egen jävla morsa om småsaker, jag orkar inte göra henne ledsen för sådant som inte betyder saker? Varför kan jag inte ge mig, varför kan jag inte göra som hon vill och slippa bråka? Fy fan, jag gör bara folk ledsna  vart jag än vänder mig...
   Seriöst, hela dagen har vart så bra, i alla fall okej och det är bra då, men sedan börjar jag självklart tjafsa med mamma.. Eller jo, jag tjafsade med henne förut idag, men jag trode ju att det skulle bli som det brukar bli, jag trodde att det skulle ge sig då och vi skulle komma överens om något bra, men nejdå, nu har jag gjort henne ledsen och det gör mig felandes. Jag vill inte att mamma ska må dåligt på grund av mig, jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig! Suck. Jag fick ju henne att ändra planerna om att åka till stugan, varför kan jag då inte ändra planerna om detta? Men nej, det är inte det jag vill, det är mitt lov och jag vill kunna bestämma vad jag ska göra på min lediga tid..
   Seriöst, allt bli bara fel när jag är med...


Du sa att jag fick dig att må så bra
att allt jag rör vid blir guld
jag är ledsen om jag förstör din uppfattning av mig
men allt jag rör vid blir aska


Insikt och utsikt

Väntar på Nea och känner ha-begäret krypa över mig.
Nu får ni plågas av ännu ett inlägg med typ bara bilder på kläder, I hope you don't die


 

Det är kjolen här jag är ute efter, korsetten var rätt ful   Här är det både kjol och korsett jag suktar efter   Än en gång : Das stjärnkorsett, alltid lika poppis hos miss Hannah von Silver   Orkar inte ge er bilden på all färgerna på dessa snyggingar, men jag vet inte om jag vill ha rött, svart eller grönt. Eller varför inte kritstreckrandig?   (A)   mhmhmhmmm.. (A)




Hivar med länkar till alla klädesplagg också, bara för att :P
(i ordning)
x.   http://www.odiumclothing.net/media/0_3146.jpg
x.   http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=603&bild=0_4279.JPG
x.   http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=397&bild=0_3268.jpg
x.   http://www.odiumclothing.net/media/0_4311.JPG
x.   http://www.odiumclothing.net/media/0_797.jpg
x.   http://www.odiumclothing.net/generated/artXpic.asp?art_id=257&bild=0_2934.jpg






   Jag vet inte...
   Den här dagen har varit bra på något sätt, bra för den har gett mig bra saker att tänka på, bra för att den har fått mig inse hur härligt det är att fördriva tiden med sina vänner, men också jobbig just för att jag inte längre vet. Jag vet inte hur jag ska hantera mina känslor!
   Men nej, låt mig ta allt från början.
   I dag började dagen så trevligt med att jag ver med Nea, underbara flumNea. Vi gjorde inget särskilt, sedan gick vi till kullen med Tulo och Izac. Efter det såg vi Natural Borned Killer, och sedan fortsatte vi med ingentinget tills Alexx kom. Flickorna hade trevligt i min garderob. Efter en trevlig stund med dem gick vi till Lusse och såg ett avsnintt av Morden i Midsummer, full av oväntade flumigheter ("Prästen är mördaren!" "Men nehe, han är ju snäll, jag gillar honom!" "Huh, jag sa ju att prästen var mördaren! xD" och "Prästen kommer hoppa!" "Nehe, han är för gammal" "Jag saa ju att prästen skulle hoppa!")
   Imorgon ska jag, Alexx och Lusse göra en raid i Neas garderob, ty hon ska få en ny (O_X) och på torsdag ska jag och Nea övernatta hos Alexx och fota nattfoton<3 Det känns skönt att kunna ha något att göra, något att se fram emot, för jag behöver verkligen fylla mina dagar med saker så jag slipper tänka. Jag vet inte varför, men jag behöver slippa tänka!

   Ja, apropå att jag inte vet: Jag vet fan inte!
   Den svarta slemklumpen ligger fortfarande och tynger i bröstet men i stället för en gnagande deppighet känner jag ledsenhet, sorg och saknad. Jag vet inte om det är en förbättring, men jag hoppas det, för då har jag något jag kan skylla det på. Johan som är i Spanien, sömnen jag behöver ta igen, saknad av vänner... Tja, listan kan göras relativt lång, men igentligen är det inte den dystra sidan av mig jag vill skriva om just nu, nej, det jag vill ta upp är glädjen: Jag tror jag känner någon sorts glädje nu. Visst, jag vet att det baar är ytlig glädje, men även det ytliga kan vara sant, och det jag känner nu är sann glädje. Skratten, leendena, viljan att göra saker - allt är så ytligt, men ändå så sant! Bara det får mig att vilja borse från tröttheten och oviljan, bara det får mig att kunna orka lite till, lite till men mycket till.
   Jag vill kunna ge detta till någon, ge äran till någon, men jag vet att det är fel. Trots att jag verkar ego nu så vet jag att jag (nästan) bara har mig själv att tacka. Jo, Alexx och alla andra har hjälpt mig, men trots det så är det min vilja att orka aom fått mig att orka. För faktiskt, jag tror att vilja kan göra mycket. Vill man inte försöka så spelar det ingen roll vad som händer runt en, för ingenting kommer någonsin förändras. Men jag har velat orka, så nu kan jag. Jag vet att det bara är kortvarigt, att jag snart komemr falla igen, men de första stegen är alltid de man kommer minnas och mina första steg ut i friheten kommer vara de steg som får mig att vilja resa mig igen när jag faller, faller och faller igen och jag kommer alltid ha stjärnor runt mig som stöttar mig och hjälper mig att vacklande fortsätta gå.

Tack.

Handskrivna brev och papayachoklad

   I morse när jag vaknade var allt hopplösare och tommare än vanligt. Jag ville bara krypa ihop under ett bord någonstans och gråta för ingentinget. Men jag visste att jag inte kunde göra det, tomheten blir inte mindre för det, och kuratorn ville att jag skulle tvinga mig att göra saker även när jag inte orkar (d.v.s alltid), så jag tvingade mig att koka te och slå på datorn. Efter ett rogivande samtal med min far kom jag ihåg att jag lovat vara med Lusse idag, något som jag absolut inte hade lust med. Men efter en kortare konversation med henne på MSN insåg jag att jag inte kunde vara taskig mot henne för att min rädsla äter upp mig inifrån.
   Jag är faktiskt glad att jag gick till henne, för ibland är Lusse just en sån där tomhetsfyllare som kan vara bra att ha ibland. Det var faktiskt rätt kul (om nu kul går att använda?) att vara med henne. Vi gick ut på en planlös promenad när det slutat regna och hamnade efter ett tag hos Anna, som glatt följde oss till Ö-grillen där vi köpte strips och Cola.
   Innan jag visste ordet av, var klockan tjugo i fyra och jag var tvungen att dra mig hemåt. Vart min tid tog vägen? Ingen aning, men jag är glad att hon åt upp den, min Louise.

   Vid jag vet inte när, sex? kom Alexx och myste med mig, fram till ungefär halv nio då hon skulle hem och beställa kläder från Odim med Kiiwio. Följde med en bit och kramade på Kiiwio och sedan bar det av hem igen. Nu sitter jag och har mest ingenting att göra, men ändå, jag är glad att jag haft någonting att göra idag.

   Saknar Johan så otroligt mycket, och jag är otroligt superglad (glad?) - han ringde idag! :D Visserligen bara en kotis, lite över en minut med tanke på de icke-humana priserna, men ialla fall! Saknar honom, älskar honom!



   Huh, imorgon ska jag vara hundvakt åt Tulomitt på dagen. Vet inte riktigt vad jag ska göra av tiden, både då och senare. Hade hoppats på att Kiwio ville vara med mig, men hon ska på gitarrkusr och sedan vara med Sonny.. Hm, undrar vad Nea ska göra? Juh, jag ska SMS:a henne, annars får jag vända mig till Emmie. Det känns inte bra att vara ensam på dagarna...

"Hannah, är du jättekär?"

   Igår var jag på BUP, i sällskap av min änglasyster
   Efteråt drack vi varm O'boy och åt på Subway
   Åkte hem till Johan och stannade ädr till ett-tvåtiden, då han skulle skutsas in till stan, för bussresan till Stockholm. Vid ett idag var han framme i Madrid och flygplanet krachade inte (förlåt, men jag kan inte hjälpa det - jag är paniskt livrädd för flyg). Nu hoppas jag på att han ska SMS:a snart.
   Vaknade vid ett av Johans SMS
   Drack te, åkte till pappa
   Hos pappa drack jag te och åt två bullar
   Nu knarkar jag Kamelot, Jacob Hellman och Kent
   Har grymt ont i magen och vill bara lägga mig och skrika
   Jag saknar Johan, och det gär så extremt ont att veta att han inte är i samma land som mig, att han inte kan ringa och SMS:a hur som helst.


När jag satt på bussen var jag på bra skrivhumör, då kändes det som jag kunde skriva om allt som hänt under skolavslutningen och framåt, men just nu vill jag inte! Saknaden är för stor, hungrar efter närhet av Alexx och Johan. Jag vet, jag är ego, men jag behöver närhet och kärlek hela tiden för att orka med någonting.
   Trött är jag med, trött som fan!

lolipoplove

"Ju mer en människa älskar desto mer kärlek finns det i henne"


   I mig finns oändlig kärlek, en kärlek som knappt går att beskriva. Änglakärlek. Systerkärlek. Glitterkärlek. Min kärlek till Alexx. Den som inte fått uppleva sådan kärlek vet inte vad det innebär, för dem är det mest en lek, lite gullig, men vadå? För mig är det ofattfart stort. Större än störst.
   Utan min Alexxsyster skulle jag vara ingenting. Nada. Jag älskar henne för just den hon är, och min kärlek växer varje gång jag vet at hon älskar mig med samma styrka.
   Visst, i mig finns annan kärlek också, tex  kärleken till familjen (den biologiska altså) och  vänskapskärlek till Kiiwio, Nemo, osv. Fast kärleken till Kiiwio är nog större än bara vänskapskärlek. Jag vet inte vad jag ska kalla kärleken till henne, vänskap är för litet och syster är för... platt. Änglakärlek? Jag vet inte, det har ju varit så färut. Men nu? Allt runt mig faller samman och det finns ingen som är så stark att hon kan bära upp både mig och alla andra. Bara Alexx. Kärlekskärlek har jag till Johan, det är en kärlek jag inte vill leva utan. Alla som upplevt känslan av att älska en annan människa, "vanligt" älska, vet hur underbart det är. Oskiljaktigt underbart, Johan är .. Allt?

   Suck. I mig finns för många känslor. Jag vet inte vad jag ska kalla allt, det finns inga namn på någonting. Nåja, bara jag och de "drabbade" vet vad jag talar om, bara de som upplever och förstår. För oss behövs inga namn, kärlek finns ändå.
   Och kärleken är oändlig.



   I sommar ska jag och Alexx gifta oss. Alexx, änglasystern som alltid finns för mig, alltid ställer upp för mig och alltid är stark nog att lyfta upp mig när jag bara vill gräva ner mig. Min Alexandra.


Frihet

Fan.
   Seriöst, jag kan bara inte tro det.
Jag slipper Vibacke, jag kommer aldrig mer behöva sätta min fot på det där stället.
Jag slipper Vibacke, jag slipper alla som plågat mig under de år jag gått där.
Jag slipper Vibacke, jag slipper jobbiga minnen och smärta.
Jag slipper Vibacke, jag kommer aldrig aldrig behöva träffa människorna där igen.

J a g   ä r   f r i !

Slut, äntligen slut?

Näe.
Jag orkar fan inte mer.



   I morgon är det skolavslutning, hoppas Johan kommer, men det lär han ju knappast göra då han har sin egen skola att tänka på. Jag är typ sur, han åker till Spanien på torsdag. Usch.
   Idag var det VAFdag, bajsbajs. Men vi söta människor drygade på innomhus, åt kaktus/citronsorbet och fotade. Rätt okej egentligen, vi mest bara gick omkring och gjorde lite som vi ville. Fattar inte varför vi skulle komma överhuvud taget, att sporta en hel dag är inte direkt ågot för mig. Aja, elva fick niorna gå hem och "gör sig i ordning" till avslutningslunchen, men då stack jag till mamma. Lunchen skulle vara klockan ett, men eftersom jag skulle till frisören (ta bussen typ halv två) så kändes det inte som jag skulle göra någon nytta där. Efter lunchen skulle det vara utklappning och nu är inte niorna välkomna till Vibacke igen.
   Imorgon ska jag kliva upp vid åtta - halv nio typ, för att vandra till Alexx. Där ska jag tillsammans med Kiiwio, Lusse och Alexx (maybe Nemo, jag vet inte) äta pop corn och dricka apelsinjuce. Sedan ska vi byta om och sminka oss och sådär och gå till Tunet. Klockan tolv är det avslutning i Alnö Nya kyrka, och efter det... Vettefan vad som händer. Om Johan kommer ska jag tillbringa lovets första dag med honom, annars antar jag väl att jag ska tillbringa eftermiddan med pappa och his family.

Dexter har opererats och måste bära en strut. Han skäms, men han är förbannat söt :)   Okej, vi bortser från att jag ser ut som en padda och att ljuset är gult - mitt hår blev knallgult/laxrosa O_o   Me in my new green hair :)

Bara .. Allmänt

   Igår kom Johan hit (till pappa) helt oväntat och gjorde mig jättglad :) Somnade i hyfsad tid, även om det blev senare än hoppats.
   Idag har dagen gått åt till städning, vilket har gått oväntat bra. Just nu ser rummet rätt ristigt ut, sorterar saker på golvet. Men jag har fått tillbaks datorn i alla fall!

Just nu väntar jag på att systeryster Alexx ska komma, saknar <3


   Imorgon är det den älskade klassdagen - och jag kommer antagligen skolka. Det känns inte som jag har någon större lust att bowla med halva klassen, även om det är den bättre halvan. Och lunch på Texas? Nja, inte ens det lockar. Så min far får spara på sina sjuttio kronor och jag tänker ägna dagen åt att sova och vara med Alexx (som också tänker skola dagen) eller Johan, beroende på när han slutar. Eller typ båda två <3

X

   I onsdags var jag på ridningen, Ärtan var jättefin att rida. Såg en svala.

   Igår hade jag jättemycket att göra på skolan. Inte. Den enda riktiga lektionen jag hade tillbringades i sjukrummet med Nea som hade kramper i magen då hon inte ätit på ca sex dagar... Gick på promenad på kvällen med Alexx. Vi gick till strandpromenaden med Dexter och hade det trevligt <3

   Idag blev jag väckt vid elva av pappa, sedan tillbringades dagen med att städa och halvslummra med musiken. Det var meningen att jag skulle till Lusse för vattenkrig och övernattning, men jag tycks ha fått feber igen. Visserligen överlevligt, men med min extrema trötthet kändes det inte som att jag skulle vara särskilt kul sällskap. Hoppas sötisarna hade kul ändå.
   Är typ glad, Emma skulle vara med Jessie idag! Jessica som aldrig vågar något, som alltid tytt sig till enstaka människor och inte vågat prata med andra har nu tagit steget ut och skaffat nya kompisar. Jag är glad för hennes skull, det kanske blir bra med henne till slut :)


   Är inte riktigt på skrivhumör idag, är för trött, men jag vill inte sova. Igår pratade jag till sent med Johan och sedan var jag på väg in i ångest igen, men pappa kom in och satt på sängen tills jag somnade. Det känns tryggt att veta att han finns där ibland, pappa altså. Men jag tror jag är på väg ner igen, humörsvängningarna kommer tätare och humöret växlar extremt. Det är inte kul! Jag som trodde allt började bli bättre...
   Man ska aldrig hoppas för mycket verkar det som.


...

   Idag var det en rätt slapp dag. Spelade "plump" med Lusse på matten, gjorde ingenting på SO:n, vanliga kuratorsnacket, fika och lek på fysiken och bara lämna in böckerna på biologin. Slutade typ halv ett.
   Nu sitter jag och väntar på att Johan ska sluta, han håller på med den dumma vårshowen... Suck, det kommer antagligen ta typ en timme till och jag då är klockan runt tre. Altså, jag kan inte gå på stan särskilt länge, i alla fall inte om jag ska hjälpa till med maten vilket jag antagligen ska. Aja, att planera ligger väl inte riktigt i Johans begrepp.. Skitsamma, jag hoppas det går bra på ridningen idag. Det kommer antagligen jävlas, bara för att! Det skulle vara min vanliga tur...

Livet leker och jag bryter ihop för vad som helst

   BUP idag då. Det gick rätt okej, vi kom lite frammåt i alla fall. Eller ja, de första furtio minuterna, då jag koncentrerade mig vill säga. Var där med pappa, vi pratade om lite allt möjligt, men efter ett tag tappade jag koncentrationen och försvann in i min egen lilla värld. Efter det började utfrågningen.. Ja, jag brukar drömma mig bort oavsikltingt ofta, ja, jag har svårt att koncentrera mig på saker, nej jag har inte längre svårt att sova, o.s.v. Aja, skitsamma, det resulterade i att tanterna fick lite inblick i hur jag är (pappas "läxa": Vem är Hannah?) och jag har fått två tider då jag ska dit ensam. På torsdag efter skolavslutningen onsdagen efter det. Det enda jobbiga är ju förståss att jag ska åka buss... Hoppas jag kan flörta mig till sällskapsåkning med Alexx eller något. Tanterna verkade lite förvånade över min kollektivtrafiksåkningsrädsla, men å andra sidan - det finns många som tycker det är jobbigt att åka någonstans själva första gången. Hm, tja, jag har alltid varit pigg på att göra nya saker, men då måste nåon som har gjort det många gånger tidigare vara med, annars funkar det inte >.<
   Och apropå rädslor, det kom fram att jag tycker det är obehagligt att prata i telefonen också. Om jag ser nummret och vet vem som ringer så är det ju fullt okej, men annars! Det kan ju vara vem som helst som ringer ju. Altså, jag kan ju egentligen utan problem snacka i telefon, men jag är glad att jag inte kommer sommarjobba med något som har med telefoner att göra, det var risk att jag hamnade på att göra det...

   Det kommer kännas skumt att vara i skolan i morgon, fast altså, jag vet inte varför. I morgon slutar vi 13.20, så det är rätt tidigt, men ändå alldeles för sent enligt mig och jobbigaste dagen så klart. Skitsamma, det får gå som det går. Och apropå att gå som det går, undrar hur fan det går med mitt HKbetyg? Mejlade in skiten i måndags, men idag hade läraren inte ens öppnat det... Skitkul!
   Jag har fortfarane feber också apropå ingenting.

De älskade gröna skorna <3


   Jag shoppade avslutningskläder med farmor idag :) Fick en söt, svart kjol, gröna thights, svarta nätsrumpbyxor, svarta kilklackskor med vita prickar och ett par stilettklackade grönsvartrandiga skor, som jag suktat efter i typ två år (med eftersom de kostat så otroligt mycket och är så svåra att gå i så har det bara vart en avlägsen dröm, men nu var de skitbilliga! ...och typ en halv storlek stora, så de är nästan omöjliga att gå i). Känner mig jättebortskämd nu, men glad! Eller, glad, men aja ^^
   Var även med Johan idag, så klart. Ska vara med min älskling i morgon också, vi ska shoppa kläder åt honom. Altså, gud vad fjorts jag känner mig när jag säger så. Men han ska ha en snygg tröja till avslutningen och jag ska köpa blekmedel till håret och en ny kajal.

Men seriöst, det känns som jag är utanför allt, som om jag inte hörde till någonting. Min sinnesstämmning är helt neutral och det skrämmer mig.

Tidigare inlägg
RSS 2.0