CaPsyco

   Altså, nej, nej, jag orkar inte!
   Jag orkar inte bråka med min egen jävla morsa om småsaker, jag orkar inte göra henne ledsen för sådant som inte betyder saker? Varför kan jag inte ge mig, varför kan jag inte göra som hon vill och slippa bråka? Fy fan, jag gör bara folk ledsna  vart jag än vänder mig...
   Seriöst, hela dagen har vart så bra, i alla fall okej och det är bra då, men sedan börjar jag självklart tjafsa med mamma.. Eller jo, jag tjafsade med henne förut idag, men jag trode ju att det skulle bli som det brukar bli, jag trodde att det skulle ge sig då och vi skulle komma överens om något bra, men nejdå, nu har jag gjort henne ledsen och det gör mig felandes. Jag vill inte att mamma ska må dåligt på grund av mig, jag vill inte att någon ska må dåligt på grund av mig! Suck. Jag fick ju henne att ändra planerna om att åka till stugan, varför kan jag då inte ändra planerna om detta? Men nej, det är inte det jag vill, det är mitt lov och jag vill kunna bestämma vad jag ska göra på min lediga tid..
   Seriöst, allt bli bara fel när jag är med...

Du sa att jag fick dig att må så bra
att allt jag rör vid blir guld
jag är ledsen om jag förstör din uppfattning av mig
men allt jag rör vid blir aska