CaPsyco

   De senaste dagarna har varit stökiga och förvirrade och jag har gått som genom dimma. På något vis känns skolan lättare, men det kan ha att göra med att jag inte orkar protestera längre - allt kommer som det kommer, jag gör det jag kan och hoppas på det bästa. Men det är uttröttande. Jag lägger all energi på skolan och på att vara så glad och pigg som möjligt (mina vänner lär ju börja hata mig annars, för jag är så jävla ego och bara går omkring och mår dåligt och inte orkar bry mig), men det gör mig fruktansvärt trött psykiskt på eftermiddagar/kvällar i stället. Trots det kan jag inte sova, jag är för stressad och har kommit in i en sån där period då jag får ångest över allting så fort jag är ensam, så det fungerar ju jättebra. ..Eller inte.
   Och apropå skolan (visst nämnde jag den tidigare?) så hade vi såntär skumt klass-/skolfoto idag, när alla skulle vara utklädda. Vissa hade jätteroliga utklädnader, andra såg ut ungefär som vanligt. Typ, två killar vat Tom och Jerry - kul, men i det allra överdrivnaste laget. Kiiwio var något färgstarkare än vanligt, för hon skulle vara regnbåge, men blev ett småbarn i stället med klubba och grodgossedjur. Jag och Lusse var älvor (och jag var jättefin; rosa och vingar och gasmask), Emmie hade pyjamas. Nea såg väl ut som vanligt på ett ungefär, Nemo var typ kemist som misslyckats med sitt expriment och var sotig i fejan. Något var pirat, några var småbarn, någon var grästuva och Madde var jättekulig hora - sådär överdriven som man kan skratta åt. Maria, Kajsa - Bajsa och Allard såg väl ut som vanligt, men jag tror de skulle föreställa horor. Hm. Och apropå Maria, hon är väldigt egen av sig. I går började hon bråka på oss för att vi var fnissiga i omklädningsrummet och ville ha ut oss därifrån, fast vi hade all rätt att vara där, då det var vår tid att byta om. Vad fan, ska det vara så svårt att samsas om ett omklädningsrum? Det gick inte heller att diskutera med henne, då blev hon arg och halvskrek och höll på. Suck, det är synd om dem som inte kan diskutera och prata utan att ta till fula ord och skumma bortförklaringar så fort de inte vet vad de ska säga. Aja, deras problem, det är de som inte klarar sig socialt sen.

  Gick halvbra på ridningen idag, gick halvbra på fysikprovet idag, upptäckte att jag kan öppna mig lite i alla fall för kuratorn,  duchade fyrtio (furtio? Hura stavas det? Förti? xP) minuter idag, och dessutom glömde vi att boka tid för klippning. Vad skumt det kommer bli att klippa håret hos en frisör, det senaste året har jag skött underhållning av huvudväxten själv. Med mer eller mindre lyckade resultat. Jag vill färga det också, men jag vet inte vart. Har inte särskilt stabil ekonomi, men jag villvillvill ha grönt hår, och jag vågar inte förga det själv. Eller jo, jag vågar, men att bleka det först kommer antagligen bli jättemisslyckat. Det kommer typ sluta med att jag har limegrönt hår. Nåja, jag ska kolla med den skumma frisören på gatan, eller hos de runt hörnet (eller hos någon av alla andra tustentals frisörer runt 'huset'), och om ingen vill färga mitt hår grönt (för ett humant pris) så gör jag det själv. Så det så.
   Det var någonting jag kom på att skriva om som hade med det jag just skrev att göra, men jag kommer inte ihåg vad, så då får det vara. Jag vill hitta skosnören till de vita conversen. Själ från ett par andra skor om inte annat, vill ha dem i morgon. Vill även ha avslutningskläder (från Odium så klart), men jag vet inte vad. Vill så gjärna ha den svarta tröjan med lång luva och bjällra (jag är galen i bjällror), men den passar inte direkt som avslutingsklänning. Typ.

   Jeej, mamma stängde aldrig dörren som hon skulle, nu står den på vid gavel. Släkt överallt har hon gjort med. Altså, jag tror hon vill att jag ska få ångest! Suck, dörren ska stå på glänt och helst, men inte nödvändigt, ska fläktlampan vara tänd. Då vågar sig bara katterna in, som det är nu så kan ju vad som helst komma in. Vågar inte fixa heller, det under sängen kan ta mig då. Dumma mamma. Prata med mig vill hon inte heller göra. Hon har haft hela kvällen på sig, men nejdå, måste hon prata med mig så ska det vara om oviktiga saker, saker som typ väder, namn, hur vi ska göra med ridläger/jobb/semester, när vi ska till stugan. Allt som kan röra upp känslor skall undvikas, för tänk om jag inte mår så bra som hon vill att jag ska göra? Tänk om det fortfarande inte funkar med skolan (det var tydligen EVK jag var på i fredags, tjuvläste i kuratorns block och vad fan betyder bokstäverna)? Tänk om jag är en människa med känslor? Hm, det närmsta känslor hon kom, hade med Simon att göra, att han har det jobbigt med skolan, är 'deprimerad' och får en massa skit i onödan. Visst, har har trassel med skolan och deppar i hop över småsaker, men att vara deppig och deprimerad är liksom skillnad. "Det är inte lätt att klara skolan nör man har sorg". Nej, jag vet, men varför tala om det för mig när det så tydligt har med Simon att göra?
   Jag förstår mig inte på min mor.


Javisstja, Sally ska säljas. Den 31a maj kommer nya ägaren. En uppfödare från Norge, Nordnorge, som blev helt såld på vackra Sallykatt. Jag förstår henne. Tydligen var Sally så fin (på bilderna :O) att hon genast anmälde henne till en utställning - i Norge, den 6e juni. Det är sorgligt, Sally är så underbar, och så vacker, och jag tycker så mycket om henne. Men vi behöver ju pengarna. Fyra och ett halv tusen får vi för henne. Mysche pengar, !