CaPsyco

Orkarinteorkarinteorkarinteorkarinteo r k a r  i n t e
Hela jävla veckan har jag kämpat, hela veckan har jag hållit god min, skrattat när ni har skrattat, pluggat och pratat då ni har pluggat och pratat, lekt och klätt mig i desperat glädje. Hela veckan har varit en kamp, en kamp som jag fortfarande inte vet om jag tog mig helskinnad ur. Jag lovade ju att kämpa allt vad jag kunde sista veckorna av terminen, och jag har ju kämpat, jag har fan tagit i av alla krafter jag har! Men det tar så lång tid att  hämta sig...
   Hela veckoslutet har jag växlat mellan att gråta, skaka och svära och att klä mig i den plast av leenden som jag klätt mig i hela veckan. Bilden i fredags var så härlig, jag behövde bara andas och dras med i alla andras fredagsglädje. Bilden fick mig att slappna av. Men att slappna av är inte alltid det bästa. Den märkliga friden jag fick från Kiiwio, Linus, Jocke och Annelie (hon var med Jocke dit) gjorde mig alldeles för oförsiktig, så när veckostressen slog till mig var jag inte beredd. Kvällen blev förstörd. Fram till åttasnåret var jag på bra humör, sedan växlade det mellan elakelakareelakast och upplöst i tårar. Jippie. Bör jag påpeka att jag knappt sov någonting?
   Igår var det en rätt bra dag, eller.. jag vet inte. Bra, därför jag fick vara med Johan och slappna av. Köpte två böcker; ett eget ex av Vingklippt Ängel (som nu är vackert prydd med silvertjepsstjärnor) och Take a look at dig själv, en humoristisk, psykologisk bok om mestadels fördommar. Efter att jag kom hem igår minns jag knappt något mer, förutom en ångestladdad natt och gråt.
   Idag var jag med Alexx på stan (igen). Först var vi i hamnen och knäppte kort till biologin. Sedan köpte Alexx jättefin lila hårfärg, för vi hittade jättefins förpackningar och färger på Cubus. Sedan skulle vi gå till det där chokladstället, men de hade inte öppet, så vi gick till mamma och drack varm choklad. Sedan köpte Alexx svart hårfärg, sedan ville jag ha godis, så jag blev fyra klubbpr rikare. Skor tittade vi på också. Jag hatar att erkänna det, men jag älskar skor. Altså, jag gillar att prova skor, titta på skor ha skor. Känner mig som vilken matriell fjortis som helst, men ja, så är det. Det har jag (och Alexx med för den delen) gemensamt med de flesta människor av kvinnligt kön.
   Nåja, Jennifer och Madde flyttade in idag. Trevligt. Åt middag hos pappa och nu är jag tillbaks hos mamma igen. Är jättestressad och vill bara gråta, men jag orkar inte, jag har ingen energi till någonting. Det enda jag vill just nu är att omge mig med vaniljte, änglar och stjärnor. Men jag har inga änglar längre. Min brist på energi jagar bort alla jag känner, alla jag kände. De enda jag vill ha i mitt synfält nu är Alexx och Johan. Kiiwio will jag ha innom räckhåll, men på en armlängds avstånd. Alla de jag umgicks med förut, änglarna, vännerna, alla, befinner sig i ögonvrån, för rädda för att komma närmre - och ärligt talat, jag klarar inte av at ha dem någon annanstans än just där de är, helst vill jag inte veta av dem. Det är hemst att tänka så och jag vet att jag skulle ångra mig från djupet av mitt hjärta, min själ, om jag jagade dem på flykt. Men jag orkar fan inte mer!



   Javisstja, jag stör mig så jävla äckligt mycket på alla som missbrukar ord som ångest och panik. Så fort en del är stressade så påstår de att de har ånget. De flesta som säger att de har sådan ångest över skolan, över prov, över tävligar - de pratar om stress! Man har inte panik för att man inte hunnit fixa håret och den första gästen till festen kommit, man är stressad! Och de som inte tycker att panik, ångest och panikångest är något farligt (oftast för att det är detsamma som stress för dem, för de är sådana idioter), de vet inte vad de talar om! Det är fruktansvärt. Det är hemskt att vara så jävla rädd. Jag.. Jag ska inte skriva mer om det, jag är för irriterad och labil just nu för att skriva något sammanhängande.
  
God natt och önska mig god lycka i mina försök att sova i natt.