Korvar

   Vill bara skrika och gråta och sova bort allt. Är så jävla trött, orkar ingenting, men ändå kan jag inte sova för ångsten nafsar mig i hälarna. Jag hatar allt, jag vill inte leva, men jag vill ju inte dö heller. Jag har nog aldrig velat dö, inte på riktigt. Eller, jo, men det var länge sedan, det räknas inte längre, ingenting räknas längre. Ingenting annat än stjärnorna, mina fyra vackra stjärnor. Jag undrar varför de andra stjärnorna slocknade... Hm, jo, jag vet egentligen varför de slocknade, det är för att jag är så jobbig och självisk och allt! Men.. Jag undrar varför inte Nemo har slocknat än, jag har sett att ljuset har flackat, men än är jag inte död för henne och det tackar jag för. Utan mina stjärnor skulle inte jag kunna leva.
   Dricker vaniljte med aldeles för mycket socker i och äter torkad papaya snattat från müslipaketet. Det och sockersöta klubbor är det enda som känns verkligt nu, altså verkligt att äta. Jag vet, det låter skumt, men annan mat rinner lixom igenom kroppen och gör mig äcklig. Och klubbor, te och papaya är inte direkt mat..





Det finns de som har har typ fyra centimeter långa snoppar, när de har stånd altså:
 - Äru inne nu?
 - Vah, äh, jaa, jag har redan kommit!

- - -

Apropå dialekter...
 - Men det är bara att åka till .. vahettere ..?
 - Scorizo!
 - Vah ..?
 - Ja, men du sa ju 'vahettere' och det är ju scorizo!
 - Hahaha.. ja, det är bara att åka till schorizo, där pratar de lite udda.




Ibland har man ingenting att skriva om, särskilt inte när man är så trött och förvirrad som jag är. Seriöst, jag och Johan har skumma konversationer... Nästan lika skumma som min och Alexx ^^


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0