CaPsyco

Jag är rädd
rädd för allt som faller samman
rädd för allt som är
och allt som försvinner

Jag saknar
saknar det som var förut
saknar de som var mina
och all den kärlek jag gav och fick

   Allt rasar runt mig och jag är inte tillräckligt stark för att hjälpa någon upp. Min mask spricker och silvertejp är inte tillräckligt för att hålla det samman. Jag saknar Kiiwio, saknar, längtar och älskar. Hon var min syster, hon är min syster, min ängel. Man samtidigt, det känns som jag förlorar henne! Och jag orkar inte hålla henne kvar... Hon är för stark nu, stark men samtidigt svag. Stark av kärleken Sonny ger henne, men svag av samma skäl.
   Förut var hon svag, svag som jag, och vi kunde hålla varandra vid liv. Nu är hon på ytan igen, men hon är inte som alla andra - hon vill fortfarande dra upp de som är kvar i djupet. Men orkar jag ta emot hennes hjälp? Orkar jag ta hennes fumlande hand, orkar jag lyssna till hennes lockande rop?

   Alexx finns kvar, Alexx kommer alltid finnas kvar. Men hon är för trött nu, hon har egna problem. Hon orkar hålla kvar människor runt sig, jag har bara kvar henne, henne och Johan (och Kiiwio, varför vill jag inte inse?). Hennes vingar håller på att läka nu, och även om de alltid kommer vara fulla med ärr så finns de där, tillräckligt starka för att hålla henne svävande åtminstonde korta ettapper. Mina vingar är för trasiga, nej, värre än så - mina vingar är bortslitna.
   Nu när Johan är Spanien känns allt så tomt. Om han dör så dör jag med honom, det vet jag. Alexx? Jag vill, jag har lovat, men förlåtförlåt, hennes kärlek är inte tillräcklig! Sanningen har äntligen slagit mig och den gav mig stora blåmärken. Det finns ingen kärlek som känns riktigt tillräcklig länge. Det enda som håller mig kvar är alla löften, löften och hunger efter kärlek och skratt. Om någon av mina stjärnor försvinner nu, vem det än är så kommer jag försvinna med denne. Jag kommer det, jag vet det.

   Snälla, varför är jag så jävla svag? Varför är jag så jävla feg? Jag hatar mig själv, hatar mig för allt jävelskap jag orsakar, hatar mig för att jag inte finns för mina änglar längre. Jag hatarhatarhatar!

   Varför har jag förlorat allt hopp?