Punktpunktpunkt

Min värld håller på att rasa samman, och kan inte ens lagas med silvertejp eller våld.
Hm..



Får jag spegla mig i din underbara själ?
Får jag se hur vacker värden är genom dina ögon?
Får jag leva vid din sida
och se hur jag ser ut genom dig?


Jag ser inte klart, jag mår illa, jag äter knappt och jag vill bara gråta för allt och inget. Att gå i skolan har aldrig varit en större utmaning, men jag måste ändå, för jag lovade tydligen på BUP att jag inte skulle strunta i skolan något mer den här terminen. Hm.. Nästa möte är föresten den 22:a, vilket får en att undra lite över deras tidsschema - särskilt med tanke på att de de yrkade på att jag skulle komma dit så fort som möjligt.
   I morgon ska jag ha nån sorts möte med mamma, Gun & Johan, kuratorn och rekton (huh, har vi ens någon rektor längre? O.o), och vi ska typ .. diskutera min fortsatta skolgång på Vibacke eller något i den stilen. Skitsamma, det kommer ändå bara sluta med att alla säger att jag ska fortsätta som vanligt men bara kämpa lite mer, och försöka. Fattar inte hur folk tänker ibland.

Humhum.. Javisst, jag har tappat bort min nya telefon - tack och lov så var den gratis, så jag behöver inte betala mer än självrisken och få en ny telefon ^^ Aja, surt ändå >.<



I sjukhusets korrodorer ekar
de ensama stegen från
alla som aldrig lyckats
och alla som aldrig fått någon chans
Och i sjukhussalarna trängs
tomma människor
med fulla maskiner
och läkare som luktar
död och förlorade hopp
På sjukhusets parkering
står bilarna som ägs av de blinda
de som inte orkar se de som behöver ses
För i ett sjukhus kämpar man för överlevnad
- sin egen överlevnad

Kommentarer
Postat av: Alexx

jag älskar dig syster <3

2008-05-09 @ 07:27:29

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0