Svar (till den anonyma)
jag stör mig så på att du ska klaga på kajsa, maria och dom. kolla på dig själv för i helvete, vad är det som är fel? söker du uppmärksamheten så kan jag ju säga att DU HAR DEN! jag kan be alla mina kompisar att heja på dig i korrodoren, kolla på dig avundsjukt eller vad fan som helst. men att klaga på andra för att man har problem med sig själv är inte direkt någon hit. okej, du kanske mår dåligt och du kanske tycker det är fel av mig att kommentera såhär, men sök hjälp istället för att skriva ut på din blogg hur synd det är om dig, det får dig inte att må bättre! kanske i skrivande stund, men vafan.
En anonym människa som kommenterat inlägget "Sov lilla ängel"
Jag vill bara säga att om du stör dig på vad jag skriver så behäver du inte läsa. Kajsa och dem klagar på mig, jag klagar på dem, men inte öppet som de gör. Jag behöver inte att andra tycker synd om mig, jag har vänner jag kan prata med. Du behöver inte säga åt andra att heja på mig i korridoren, jag vill inte att folk tittar avundsjukt på mig, men jag vill inte heller att folk skriker nidord åt mig.
Jag har kollat på mig själv, jag hittar inte några fel? Jag klär mig som jag vill, jag säker inte uppmärksamhet, jag markerar vem jag är. Stör det dig? Jag klagar inte på andra för att jag har problem, jag klagar inte på någon, eller jo, jag klagade i ett inlägg i min personliga blogg. Mina problem är en sak, mina ogillanden av andra är en. Jag klagar på vissa för att jag har problem med dem, med deras uppförande. Andra klagar ju på mig för mitt uppförande, som du gjorde när du skrev den där kommentaren till exempel. Att människor klagar på andra människor är naturligt. Alla gör det, vissa bara mer öppet än andra. Jag skriver en blogg, där jag t.e.x. skriver om sådant jag stör mig på. Det är mit val.
Jag skriver inte direkt om hur synd det är om mig, jag skriver om sanningen som jag ser den. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Och jag har sökt hjälp, det är bara det att jag inte får hjälp. Inte från BUP, inte från vuxna överhuvudtaget. De bryr sig inte. Men mina vänner bryr sig, mina änglar bryr sig och jag kan alltid söka hjälp i böckernas värld.
Skrivande hjälper visst. Du vet, det finns något som heter terapi. Skrivandet för mig är som terapi, jag får ur mig det jag har innombords och jag stör ingen. Förutom om någon läser det jag skrivit och stör sig på det, men det är personen i frågas problem, jag har aldrig bett någon att läsa, det är upp till var och en om de vill läsa det jag kastar ur mig eller inte. Stör du dig, så läs inte. Ingen tvingar dig.
Och du - att vi lär oss viss gramatik i skolan är för att den ska användas. Tänk på det.
En anonym människa som kommenterat inlägget "Sov lilla ängel"
Jag vill bara säga att om du stör dig på vad jag skriver så behäver du inte läsa. Kajsa och dem klagar på mig, jag klagar på dem, men inte öppet som de gör. Jag behöver inte att andra tycker synd om mig, jag har vänner jag kan prata med. Du behöver inte säga åt andra att heja på mig i korridoren, jag vill inte att folk tittar avundsjukt på mig, men jag vill inte heller att folk skriker nidord åt mig.
Jag har kollat på mig själv, jag hittar inte några fel? Jag klär mig som jag vill, jag säker inte uppmärksamhet, jag markerar vem jag är. Stör det dig? Jag klagar inte på andra för att jag har problem, jag klagar inte på någon, eller jo, jag klagade i ett inlägg i min personliga blogg. Mina problem är en sak, mina ogillanden av andra är en. Jag klagar på vissa för att jag har problem med dem, med deras uppförande. Andra klagar ju på mig för mitt uppförande, som du gjorde när du skrev den där kommentaren till exempel. Att människor klagar på andra människor är naturligt. Alla gör det, vissa bara mer öppet än andra. Jag skriver en blogg, där jag t.e.x. skriver om sådant jag stör mig på. Det är mit val.
Jag skriver inte direkt om hur synd det är om mig, jag skriver om sanningen som jag ser den. Jag vill inte att folk ska tycka synd om mig. Och jag har sökt hjälp, det är bara det att jag inte får hjälp. Inte från BUP, inte från vuxna överhuvudtaget. De bryr sig inte. Men mina vänner bryr sig, mina änglar bryr sig och jag kan alltid söka hjälp i böckernas värld.
Skrivande hjälper visst. Du vet, det finns något som heter terapi. Skrivandet för mig är som terapi, jag får ur mig det jag har innombords och jag stör ingen. Förutom om någon läser det jag skrivit och stör sig på det, men det är personen i frågas problem, jag har aldrig bett någon att läsa, det är upp till var och en om de vill läsa det jag kastar ur mig eller inte. Stör du dig, så läs inte. Ingen tvingar dig.
Och du - att vi lär oss viss gramatik i skolan är för att den ska användas. Tänk på det.
Kommentarer
Trackback
